• väldoft

Nä nu blommar det!

På altanen alltså. Kaprifol.
Den vita av dem.
Och glad blev jag.

• bild på badgäst

Hehe, bildbevis på ännu en badgäst. Hon, koltrasthonan, var rätt skygg dock så bilden är genom mitt skitiga fönster..

Skvätt-tvätt.

'– Vem fan är det som plåtar?!'

• duktig

Jag vill säga: jag var såå duktig igår. Jag lämnade Zetas en bra stund innan de stängde. Bara en sån sak. Och jag hade ändå nästan tittat på allt. (Men inte fått någon fika då cafét stängde 1,5 timmar innan stängningsdags och inte en, som jag trodde. Jag kom nästan tre minuter för sent... men lika nöjd ändå, det blev ju till exempel billigare.)

Jag begåvades med en ny bambu. Den gamla dog i vintras, liksom elefantgräset. Jag visste inte om jag skulle välja bambu eller elefant att sätta igen men valet blev enkelt: elefantgräsen var slut. Så inte bambun; hittade ett som både var billigare, härdigare och redan större än mitt gamla... osäker på rasslet dock, det förra var tätare. Men det kommer naturligtvis att bli utmärkt!

Jag 'fick' även en ny ormbunke. Den förra ville ha lite soligare än jag kan erbjuda i det hörnet och igår sa mannen på Zetas att den här sorten kan stå i en garderob om så är - vilket låter helt perfekt. Blir det så högt som beskrivningen säger blir det 100cm. Den trevlige mannen sa att så som min plats låter kan ormbunken nog bli så glad att det blir 120. Då blev jag ännu gladare...

Ormbunkar, vilken härligt frodig känsla det är i dem!!

Annars blommar klematisen och syrenen där ute. Klematisen doftar olika beroende på när på dagen jag sticker näsan i den. Vilket ju är rätt ofta, så det är kul att följa den.

Om jag tvingades att bara välja en klematis skulle jag nog hålla fast vid min kära Propertius.

Tulpanerna som jag hade glömt bort har hunnit vissna men de doftande är ännu kvar. Stoppar ideligen näsan i dem med. Liksom D's val av blomma; nejlikan som doftar kaka. Säger D, och jag håller med.

Sockerkaksnejlika. Underbar doft.

Både de bortglömda och de doftande. Och kära löjtnantshjärtat.

Jag gillar den rosa undersidan på Mountreux'n, som går fint ihop

med den där andra doftande sorten, vad den nu heter nu igen. Och det gula är ju förlåtet.

Nä, nu ska jag ut. Jag hör både talgoxe och blåmes kvittra vid fatet med vatten där ute, de dricker och badar och honor och hanar vaktar åt varann. Jag får smyga ut så jag kan spionera på dem innan jag börjar gräva.

• tid att njuta

Jag är på väg till Zetas, jag är på väg till Zetas, jag är på väg till Zetas, jag är på väg till Zetas, jag är på väg till Zetas, jag är på väg till Zetas, jag är på väg till Zetas, jag är på väg till Zetas...

Jag har gjort allt jag kan för polisen.

Och det är redan tyst och tomt utan barn en dryg vecka, damn jävla skit att inte kunna hålla ihop så jag kunde få ha en familj. (Jag vet, nog för att alternativet var värre, men det är ändå inte kul att vara separerad.)

(Eller, gu' vad jag ljuger - jag ger nästan blanka fan i att vara separerad, det är BARNET jag saknar!! BARNET jag inte vill vara utan varannan vecka.)

Som sagt, nu har jag i alla fall gjort allt vad jag kan för polisen och det är synd om mig som ska behöva sakna någon så mycket så ofta. Alltså behöver jag tröstas och få vara ute. Så.

Jag är på väg till Zetas, jag är på väg till Zetas, jag är på väg till Zetas, jag är på väg till Zetas, jag är på väg till Zetas, jag är på väg till Zetas, jag är på väg till Zetas!!

Där de dessutom har mat och ersättare till mitt döda elefantgräs och dito hakonegräs (det gulstrimmiga). Jiiiha!

Jag är på väg till Zetas... jag kanske nämnde det?