• riktigt riktigt läskigt

Det varierar ju kraftigt vad jag finner otäckt*, men det här är läskigt på ett världsomspännande global uppvärmning resurs- miljö- och energi-vis.

Jag läste någonstans någongång om vilka energiresurser det här tar från vårt klot, och något om de teoretiska konsekvenserna av detta, teoretiska eftersom de är svåra att räkna exakt. Men jag kan börja i andra änden av hur jag tänker - bara all den energi och många gånger arbetstid som går åt för varje enskild person för att sortera och radera dessa mejl (eller! hemska tanke, följa upp dem eller svara på dem!). Eller den datakraft som går åt att identifiera och sortera dem, platsen att stoppa dem i en egen mapp. Platsen och energin programmet tar.
Bara de små sakerna är en stor förlust av kraft som kunnat användas bättre.

(Om du lägger 20 sekunder om dagen på att radera och kasta en blick på dessa mejl, i snitt, och så räknar du på vad det kostar dig i energi och datorkapacitet och egen tid på ett år, och sedan tio år, och sedan ett liv...
... och det är bara ditt liv, sedan tillkommer det någon miljard eller så, jag vet inte så noga och det är ju inte alla i världen som har tillgång till datorer. Men ändå.)

Sedan tittar jag på varifrån denna personliga energislukare kommer och försöker ta in hur många servrar, hur mycket lagringsmedia, serverrum som ska kylas, kylmediets påverkan på miljön, hur mycket elektricitet, var kom elektriciteten ifrån (kolkraft?), hur mycket... ja hur ENORMT mycket resurser som bara går upp i rök för ingenting. För  i n g e n t i n g .  Det var de de hade räknat ut, kan ha varit i någon datablaska eller vetenskapstidning. Detta för att några få människor ska få sko sig på alla andras jobb. (Möjligtvis undantaget energibolagen som kan skicka fetare fakturor till t.ex. alla firmor vars servrar jobbar 90% mer än de behöver. Och några hårddisktillverkare.)

Vinsterna ur miljösynpunkt går inte att överskåda men det svindlar när jag tänker på hur allting påverkas av allting och det blir en enorm twist på det hela.
Och tänk, företag skulle kunna gå med mer vinst, kanske kunde några få bättre lön, eller också kunde det kanske nyanställas ett antal personer varje år för vinsterna som skulle bli. Så kunde någon i andra änden av 'näringskedjan' få det bättre. Fler unga ut i arbete, rimligare arbetstider, mindre barnarbete... tänk hur du vill men tänk att det blir 90% bättre* i andra änden av energitråden.

Det är för mig helt obegripligt att det inte läggs mer resurser på att få dessa personer att sluta med vad de håller på med och åtminstone ställa dem inför rätta för 'otillbörligt resursslöseri' om det inte går att komma åt dem på annan laglig väg.

10% av e-posten är 'riktig' e-post. Och då vet vi som sitter bakom tangenterna att av de tio procenten... kan man också vara utan en hel del, men det är en helt annan fråga. Sett ur spam-perspektivet kan jag nästan förlåta den gamla vän jag har, som envist och konstant och trots att jag sagt ifrån, fortfarande skickar såna där 'skicka det här vidare till 25 personer inom tio minuter, annars...'.

Hon har åtminstone kryssat i mig med sin egen energi, och den energi hon tar från mig går mest ut på att jag undrar om jag missat något som faktiskt var från henne, eftersom jag numera raderar alla hennes mejl osedda.

Den elektriciteten och lagringsutrymmet faller inom de rimliga ramarna, tycker jag.







** vilket ju inte är sant, det blir xx,x% bättre än idag, men det är lättare att hålla mig till så tydliga siffror som 1 mot 9

* (splätta bladlöss, cancer, odiskade burkar, små fiskar... högt och lågt, hahaha)

• lejon, inte huskatt, lejon

Det tar tid att vänja sig, har jag upptäckt.

Idag röt jag ifrån. Rejält. Jag röt ifrån så mycket att jag sedan fick be om ursäkt; min ilska var inte helt motiverad. Åtminstone inte för motparten... själv tyckte jag att det var ett jävla tjat och lämna mig ifred för fan - men som sagt, jag har bett om ursäkt sedan, för inte kunde min (enda) kollega veta att... ja att det var en sådan dag med sån orimligt kort stubin.

I alla fall.

Sedan har jag grunnat lite på detta.

Och att jag var ett lejon är inte svårt att förstå, det tycker jag inte, men man får inte ryta så folk blåser om kull för det. Faktiskt inte.
Så när jag funderat över mitt agerande och svalt stoltheten har jag också kommit på en helt annan sak.

Jag har tänkt på mitt väldokumenterade ensamhetsbehov. Och jag har tänkt på hur många år jag gått nu, som mammaledig, sjukskriven, arbetslös, småduttsarbetande, hemifrånjobbande ensamvarg - till att plötsligt ha ett företag och EN annan person som också jobbar där - och som skaver på mig (ja ursäkta men så är det) hela dagarna, inte bara på vardagarna utan det ska mejlas om kvällarna (inte för att jag bruka svara, om det inte ÄR något vill säga) och ringas på helgerna och - ja faktiskt alla andra tider som vi inte sitter i en bil tillsammans eller på varsin sida av ett skrivbord.

Det klart att ensamvargen vrålar till slut! Jag menar lejonet.

För det är det som jag upptäckt. Det tar inte bara tid att vänja sig vid att ha ett 'riktigt' jobb att gå till (till skillnad från mina låtsasjobb alltså...), och att leva i en betydligt mer inrutad vardag med fler väckarklockor. Det är kanske det enklaste.

Jag måste dessutom vänja mig vid andra människor betydligt tätare inpå. Hu!

Min ursäkt var befogad. Men jag får nog leta upp ett kravallstaket att sätta runt skrivbordet ibland när jag uppenbarligen varit för dålig på att pinka in mitt eget revir i tid. Så andra är varnade. Kliv in på egen risk.

Aaaurgh.

• skam den som ger sig? sannolikt?

Jo just det; apropå föregående inlägg: naturligtvis är jag ett pucko jag med. Som gång på gång tror att det ska funka.

Jag glömmer bort "problemet" mellan varven men när jag då och då upptäcker att de gjort om sin sida lite grann tror jag att 'med den nya hemsidan funkar det nog'. Lite som att spela på Lotto eller köpa Triss. Någon gång borde man ju kunna få till det?! Sannolikheten säger väl att man borde vinna åtminstone 100 spänn någon gång? Skam den som ger sig.

Så jag försöker igen.

Så dumt av mig.

Jag tror faktiskt att det är lättare att få in en rätt rad hos Svenska Spel än hos eniro.

Lika bra det.

Hellre sju siffror rätt på kupongen än hos eniro, om jag får välja fritt.

• fältfunderingar

Jag tog en promenad på fältet idag. Igen.

Årstafältet alltså.

En hel radda tankar gick rundgång i huvudet. Bland annat så slog det mig vilken mångfald där är.

Växterna är förstås bland det första jag ser. Som solrosfältet. Och alsikeklöver är inte den vanligaste klövern.

Fåglarna. Vilken massa! Alla de vanliga mindre och mellanstora, men så plötsligt gjorde två hägrar en mellanlandning.

För det finns ju vatten på fältet också. Och den urgamla stenbron som renoverats, originalet tror man är från 1700-talet. Den ersatte en spång? Bron står i bjärt kontrast med Ica's aluminiumlåda, modell hangar. Bakom det skymtar resten av industriområdet.

Sedan människorna. Det är många olika hundmänniskor som nyttjar ytan. Och minst lika många modeller på hundar, givetvis. Och en och annan hare. Sedan golfare. Och rugbymänniskor. Fotboll. Och de där som odlar, kolonisterna. Någon flyger drake. Ungdomar som ser ut att öva koordination i något slags dans. En familj som plockar nypon. Sedan kommer någon som rullar runt på någon annnan i en rullstol. Äldre. För att strax samsas med en och annan dagisgrupp som har aktiviteter i området. Då och då omsprungna av någon som är ute och springer. Eller cyklar.

Och så är det en dåre som går runt och fotograferar högt och lågt. Det är jag.

Och säkert missar jag hälften av vad som pågår på fältet.

För jag tänker på byggplanerna. Att hela fältet ska bli en ny stadsdel.

Ett tag tänkte jag 'bygg bara bygg' för att det behövs bostäder.
Men jag har ändrat mig. Ja, inte först idag. Men jag tänkte på det idag igen.

Det har förtätats runt mig, där jag bor. På ett par av grönytorna. Fler är på väg att bebyggas just nu.
Jag föredrar det. Jag föredrar att inte längre ha samma utsikt. Jämfört med om de bygger på fältet eller i årstaskogen.
För om de gör det, om inte alla protester hörs - då finns det faktiskt ingenstans att ta en ickeasfalterad promenad här omkring längre. Då blir vi som bor här sådana som får ta bilen för att åka till tillräckligt mycket natur att vistas i.

Natur är visserligen lyx. Jag har bott 20 år i stan varav 15 år ovanpå slussen. Grym trafikknut. Helt underbart!
Men tillbaka till att naturen är lyx - jag råkar också vara av den åsikten att de som bosätter sig i stan och sedan klagar på bilarna - de är tamejfan inte riktigt kloka. Kom det som en överraskning?! Som att flytta till Arlanda och sedan klaga på att det flyger flygplan över huset.
Mycket märkligt.
Tror de verkligen att de kan få 'liv och rörelse' och allt inom räckhåll utan att vare sig folk eller prylar transporteras dit? Och därifrån?
Som sagt, mycket märkligt.

Nu bor vi inte i stan längre. Närförort. Aningens glesare mellan husen (än så länge), annars ingen större skillnad. Asfalt och betongplattor.
Här är trafik lika nödvändigt. Bostäder är nödvändigt.

Så bygg gärna tätt inpå mitt hus.

De små plättarna, de som nu bebyggs, det är inte så att jag inte uppskattar dem. De är jättetrevliga. Lungor. Grönt är skönt att titta på. Men det är inget som nyttjas, det kan man inte påstå. Inget att ta en promenad på. Tio sekunder tvärs över. Inget att ha picnic på. Ingen rekreation.

Så bygg hellre där. Och låt den stora lungan som finns kvar fortsätta finnas kvar. Och mångfalden. Låt mångfalden finnas kvar på fältet.






Så här började jag. Men det var varmt. Fick klä av mig allt utom linne. Jag brukar bli anklagad för GrBrGr men som ni ser döljer sig något rödaktigt!





Alsikeklöver.



Med dagg kvar på.





Gula är okej om det inte är hemma hos mig.





Verkligen...? Men på sommaren, då är den...





1700-tal och... och... ja vad är det där egentligen?! Enterprise?