• Maria Sventon

Vi skulle handla på vägen hem idag, jag och Dotter. Väl inne på ica fick jag ett infall och lade ett par semlor i korgen, D såg inte ett dugg ledsen ut.
Senare förstod jag att detta infall kom helt perfekt i tiden, så jag kan härmed passa på att gratulera alla andra som också heter Maria – och fira det med en semla.

Inte från 'Rotas'.

Inte helt förvånande började D prata om Ture Sventon, den sköne krumeluren till detektiv. När hon pratat lite om hans äventyr, vi har den gamla julkalendern på dvd, var hon tyst en stund och sedan sa hon:
– Han är ganska så klok, Ture Sventon, men mamma, han är inte särskilt smart.

Och då tycker jag att min unge är både klok och smart.

När jag nu skriver om herr Sventon så tänker jag på en artikel jag läste på dn för ett tag sedan, om att de inte kommer överens om TS's språkbruk - och därför blir det ingen nyutgivning av böckerna om honom. Om jag minns artikeln rätt; jag ska göra tvärtom och skriva först och leta artikel sedan :-o

Maria-dagen avslutades sedan med mys i soffan – och något mycket ovanligt. D somnade i min famn, där och då, pladask och bums. Inga tänder blev borstade (hu! tandtroll på sexårständerna! lite dåligt samvete men jag väckte henne inte). Sovande 25 kilo är rätt tungt men ändå inga problem att bära genom en lägenhet (det är värre från parkeringen 700m bort).

Söta söta barn, goda goda semla.

• fransk återvinning

Fransk återvinning handlar inte ett dugg om att ta hand om sitt sopberg. Nä, i detta fall återanvänder jag en kommentar jag skrev här om dagen, som handlar om att jag, tyvärr (skulle önska det var annorlunda), är fullkomligt outbildad i det franska språket. (Och historia, men det kan jag återvinna en annan dag!)

Nu är det en sanning med modifikation, när jag tänker efter kan jag faktiskt fler franska ord (och då menar jag bortsett från de låneord vi har i svenskan), som till exempel 'silverplätt' när man, exempelvis igen, vill bli serverad på restaurang (det var så jag lärde mig det, och faktiskt är mitt uttal bättre än mitt sätt att skriva det).

Nåväl, silverplätt och så några ord till. Men inte många. Inte ens det som varje människa bör kunna, och nu hämtar jag från google: voulez vous coucher avec moi ce soir

Lär mig franska, s'il vous plaît.

Jag kommer fortsätta hävda att jag kan fem ord på franska.
Cinq är inte ett av dem.

• bakelitljud

Tredje, möjligtvis sista, inlägget om bakelit.
Om ljudet av bakelit.

Lysvredet här. Kan ni också i era huvuden höra exakt hur det låter när man tänder lampan? Ja, det vill säga så länge du inte är så mycket yngre än vad jag är, för då har väl i princip alla sådana här hunnit bytas ut!

Med känsla. Och definitivt utan senaste decenniets fjärkontroll.

• beolit, med humor

Surfade vidare på gårdagens bakelit.

På wikipedia finns denna bild på en ursnygg B&O från det sena 30-talet. Att jag gillar delar av formspråket från den tiden är verkligen inget nytt och här är den - kombinationen av 30-tal, bakelit och musik! Fantastiskt :-)

Helt grym.

• hallå, bakelit

Precis som bilar var telefoner kurvigare förr. Och jag säger bara - bakelit. Smaka på ordet. Säg det många gånger... ett fint ord som ligger bra i munnen. Mjukt på något sätt, till skillnad från materialet som är hårt och ganska sprött. Kanske upplever jag det som runt för att det mesta som gjordes av bakelit, då när det begav sig, hade rundade former? Jag tycker ordet är skönt på ett varmt sätt; som att bokstavligt talat ta tag och hålla i historien. Som i en telefonlur.

Dagdrömmer om ord? Jovars.

Dagens beathead: Electric Light Orchestra: Telephoneline. Eller?
(Nejdå, ingen horoskopmening. Jag bara är så här flummig idag.)

• alternativt fb

Efter det jag skrev förut – här kommer mitt eget lilla alternativ till facebook... som ett mikro-tvitter?

Statusraden på fb börjar ju med frågan 'What's on your mind?', fortsätter med mitt namn och sedan det jag fyller i, det som rör sig i mitt huvud, till exempel:

Förnamn Efternamn...

... luktar illa idag.

eller

Förnamn Efternamn...

... är sur och tänker sova hela dagen.

Jo, för ni som läser här är antingen

1. betrodda, eller

2. känner mig väl hur som helst, ändå, eller

3. okända främlingar som snubblar in

och för er kan jag vara den jag är. Och den som forskar här kommer dessutom hitta betydligt mer om mig än den flitigaste facebook-sökare, och då känner jag mig mindre 'platt'.

Och i dagens rad skulle det stå... Ja vad?!

Fröken Mia är förvirrad och skriver hellre blogg än gör det hon borde!

• facebook

Jag tänker då och då på vad jag skulle skriva på min rad på facebook, om jag var lite mer aktiv där. Eller – inte lite mer aktiv där, jag menar om jag var aktiv där. Vad kan det vara nu, tre månader sedan? Fyra? Och ännu längre sedan jag skrev något på raden tror jag.
Detta trots att det är så bekvämt att ha 'fb' i ajFånen, jag skulle ju kunna skriva och ha koll på andra hela tiden.

Och inte för att jag inte vill eller kan, utan för att kurvan mellan vilken tid det tar vara så aktiv att det är roligt kontra kurvan över vad jag har lust att dela med alla som kan läsa vad jag skriver där – ja de två kurvorna korsar varann någonstans ute i äh-det-är-ingen-mening-diagrammet.
Och där slutar också viljan.

Men jag tänker på det. Om jag skulle ta och vara lite mer deprimerande ärlig än vad hurtbullarna där låter påskina att deras liv är genom sina statusrader (eller så har verkligen alla andra det så mycket roligare än vad jag har det, det kan ju vara så också..).
Eller jag kan vara lite argare.
Eller lite mer sarkastisk.
Eller bara jävligt sur.

Så som jag är lixom...

Då tror jag inte att jag skulle få så mycket respons på mina statusar. Eller så är det det jag skulle få, till skillnad från de få inlägg som finns på min sida nu.

Jag beundrar lite i smyg de som orkar ha hela sitt liv där ute, som bara verkar skriva vad som faller dem in och inte tänker på vilka som kan se det. Alla bilder som hela världen har tillgång till.
Njäe. För att vara så förtjust i datorer och teknik är jag nog gärna lite gammalmodigt hemlig av mig.

Åtminstone bitvis.

• uppdatering – jag vet för mycket!

Jag hittade ingen länk till seriestrippen med Nemi's vän Cyan, som jag nämnde här om dagen. Däremot hittade jag den som bild, som jag tänker lägga upp här (klicka 2ggr för fullstor).

Den är inte riktigt som jag kom ihåg den (kanske har jag hittat fel?) men den är bra ändå. Och jaa... jag känner mig som Cyan.

Jag har mejlat något som ska vara till Lise Myhre och/eller hennes förlag men inte hört något, så om någon misstycker... ska jag genast ta bort bilden. Under tiden, skynda er att hålla till godo med Lise Myhres underbara Nemi:

• google är piss

Är förbannad och så jävla trött på google och därmed även blogger, som vill att jag ska skicka koder stup i kvarten. WTF?!????!?! Dessutom ska de ha betalt för det enligt gällande taxa, eftersom det är via sms eller samtal det ska ske.

Nä fy fan, jag byter snart bloggportal. Skitskallar!

Jo jag fattar att det är för min egen säkerhet men kan jag få välja själv eller???!?!? Om jag vill ha det osäkert och löst kan jag väl få ha det?! Usch vad trött jag blir. Hatar när man ska tvångsanslutas på diverse sätt för att få fortsätta vara där man redan varit i flera år. Skäms på er!

• antikulturell

För att vara någorlunda kulturell är jag samtidigt väldigt okulturell. Min kultur handlar iofs främst om musik och jag är ingen stjärna på att gå på utställningar, även om jag gör det en del. Och då i regel med rätt stor behållning. Och jag kan uppfatta storheter även i konst jag inte gillar.

Och innan jag dissar resten helt här, så vill jag påpeka att det ju kan hända att jag uppfattar det helt annorlunda om jag skulle se det i verkligheten. Jag menar, jag är medveten om att det är möjligt, även om det inte känns troligt.

DN och Moderna museet säger 'Ett verk av särskilt intresse är Annika von Hausswolffs ”I am the runway of your thoughts” från 2008.

– Verket är en serie i nio delar. Det har aldrig visats mer än på galleri och är ett verk som museet aldrig skulle ha råd att köpa, säger Daniel Birnbaum.'

Okej. Då måste det vara helt fantastiska bilder, tänker jag. 'Knappast de där som DN hade som bild för artikeln på nätets förstasida.'

Men se, det är det.

Berätta för mig, ni som fattar, vad det är som är så fantastiskt med en bildserie av någon som håller i ett flygplan? Jag fattar verkligen ingenting och det irriterar mig - antingen är jag helt rudis eller också är det museet som är det. Och jag är rätt klok så jag anar att... nej, jag bestämmer mig för, att de här som jobbar med fotokonst är så insnöade att de inte ser vad de håller på med.

Fotografier av Annika von Hausswollf, värda miljoner. Sägs det.

Det finns helt fantastiska foton, det är inget snack om saken. För dem ska fotografer krediteras och uppmärksammas. Och det finns fantastiska idéer till serier av bilder. Men detta? Verkligen? Seriöst?
Om det här är bra ska jag genast satsa på en karriär som 'konstnärlig fotograf'. Jag har bättre idéer och tar (minst) lika bra bilder.

MM, det är bara att hålla en plats för mig med. Jag har inte heller något emot att hänga bredvid Warhol. Det är helt okej.

• shelby till frukost

Okej, jag vill göra ett tillägg till gårdagens önskan.
Jag kan tänka mig en sån här också.

Gärna just också.

Trots att namnet andas pizzaracer
från 80-talet så vore det okej.

Helt okej.

• ... och så...

Och så lite kärlek. Eller mycket kärlek menar jag förstås.

Mycket kärlek till alla er jag håller av!

... och störst är kärleken.

Och så tänker jag erkänna att jag motstod frestelsen att lägga ut en bild på ett riktigt hjärta. Ett fotografi på ett sånt som pumpar blod alltså. För det hade varit lite kul tänkte jag. Men sedan tänkte jag lite till, på er som jag hjärtar, och då...
... kärlek till er!

• beathead

Mmhm, horoskopmening...?
Den sitter hårt fast sedan i morse hur som helst.

Dizzy Mizz Lizzy; Waterline



Really easy
you wanna know the answer
feel me easy
you wanna know the answer
you think I've got it in my mind
and all the people think I'm blind

• underligt x 2

När jag hade lämnat på förskolan idag och började gå iväg därifrån sa min hjärna plötsligt 'Vad skönt!' och jag visste förstås genast varför jag tänkte så. Däremot tyckte jag det var mycket underligt att jag tänkte så – det som var skönt var nämligen att det var 16 grader kallt.

Och det är ju inte ett dugg skönt!

Ni som känner mig och vet hur jag uppskattar varmt och skönt, sommar och solsken, avskyr att frysa - ja ni fattar hur underlig tanke det var.

Skönt var det på något sätt i alla fall, och jag gick iväg på min korta tur, dvs den näst näst kortaste promenaden jag då och då tar efter att ha lämnat på förskolan. I gott tempo tar den ca 25 minuter.
Paradoxalt nog så är det nog just att jag hatar att frysa som gör att jag tyckte det var så skönt att komma ut idag, för jag drog min stora luva över mössan, tänkte på hur fantastiskt det är med en nästan fotsid kappa, gladdes åt mina dubbla raggsockor och knallade iväg. Allt det vita gjorde det härligt ljust och det glittrade av kristallerna i luften. Ja det var så mycket 'svävande frost' att SÖS såg ut att vara i dimma, när jag kommit så långt.

Men innan jag kommit så långt gick jag förbi en annan sak som jag tycker är underlig. En Opel. Jo, de är lite underliga i sig, men det underligaste var reklamslogan som satt på den. 'Opel - europas mest köpta bil' sa den stora klisterlappen. Det är väl ingen bra slogan? Det innebär ju bara att det är tillräckligt billigt shit som ändå håller så pass att det går att använda? Föreställer mig en Trabant med texten 'östeuropas mest köpta bil' på för sisådär 30 år sedan. Vad skulle det varit för val? Det låter inte som att det är en bra bil (och det menar väl ändå Opel att de tycker?), det låter bara som... att den är tillräckligt billig så folk köper den för att de kan. Istället för ingen bil alls.
Vilket på sitt sätt förstås kan vara gott nog i sig själv. Det är att trycka upp det på en blaffa till klisterlapp och skrika ut det som fick mig att reagera.

Eller har jag helt fel och bara är kinkig nu?
Som att det vore mer okej att gå runt och önska sig en Viper men aldrig kunna köpa någon?

Jag skulle bli skitsnygg i en sån här!

• hallelulja! mer kök

Från rivrör till kokböcker. Och en text som är lång men som känns kort, rolig och engagerande. Utifall ni missat den. Och för den delen kvinnor som skulle kunna kallas 'rivjärn'.

En tid var jag vegetarian. Ganska länge. Sedan var jag inte det längre. Och sedan var jag det igen. Därefter började jag äta fisk. Och sedan kom jag på att jag bara skulle äta sånt som jag själv kunde ha ihjäl, eller dra upp ur marken. Och trodde att jag därmed skulle kunna fortsätta äta fisk (och morötter).
Men jag kan inte fiska. Så eftersom jag är en jävel på att skjuta prick funderade jag på att ta jägarexamen, i hopp om att skjuta någon älg då och då. Rött kött är ju så gott.
Sedan besinnade jag mig. Föll till föga. Men började bli sjuk av kyckling. Och så var jag vegetarian igen. Men så började jag äta fisk. Igen. Och nötkött. Särskilt på restaurang. Och så kunde jag plötsligt äta kyckling igen. Och det är ju gott. Och färdigpackat och helt o-djuriskt där på butikshyllan. Och sedan kom den ekologiska vågen. Som jag hoppas på. Fortfarande. Och hoppas. På att de djuren haft det bättre. Och så köper jag vilt när det finns. Och fortsätter hoppas. Till exempel på att jägaren var en jävel på att skjuta prick så att älgen aldrig märkte något.

Men allra mest äter jag grönsaker och är glad att jag inte var husmor på 60-talet, eller långt innan dess med, förresten. Men inser också att något hänt på vägen...

... på vägen in i köket, säger hon som är så oootroligt köksengagerad. Not. Däremot så 'picky' när jag väljer vad jag ska äta att det ofta slutar med att jag inte äter något alls, ja det vill säga om jag inte har barn hemma.

För det är en annan sak, helt annan sak. Bra mat fram på bordet, basta!

Det finns en Nemi, ni vet det norska serien, som på ett mycket bra sätt förklarar mitt förhållande till mat, åtminstone som jag minns själva strippen. När jag letat rätt på den ska jag länka till den så ni får läsa, den är förstås rolig också.
Men handlar fortfarande om mat.

Mmm. Om jag skulle fundera på att ut och fiska lite ål?

• beathead, wtf?!

Vad är det här, nu är jag inne i ett sånt där stim av otippade och märkliga låtar igen, sådana som jag är tvungen att spottifya eller på annat sätt söka upp för att få ut ur systemet.

Glädjande nog är den i alla fall bättre än gårdagens. Jo, hur mycket rockare jag än är så är det så ändå.

Tears for Fears; Head over heals

Eller här, med en portion humor, hahaha!

• apropå inget

• snyggt, Barbro!

Kvinnliga uppfinnare uppfinner det de själva behöver. Det tycker jag naturligtvis är coolt och har studerat fler exempel genom åren. Just nu uppmärksammas dock bland annat denna av Barbro Holmström – supersnyggt ju! Samt precis vad jag behöver.

Snälla Barbro, börja sälj den!

Snyggt, prydligt, praktiskt och så enkelt att det är genialt

– av Barbro Holmström.

PS: Jag hade visst lite bråttom. Här finns det ju. Vad bra! :-)

• ruter dam civilkurage

Se här, en dam med ruter i. Så glädjande att jag skrattade högt!

Stenhårt. Brutalt stenhårt. Och som hon joggar till platsen!
(Är det verkligen på riktigt?!)

• beathead

Jag som inte ens är speciellt förtjust i The Doors.

Blä.

Kanske för att jag just nu skulle behöva att någon satte en tändare i arslet på mig?

För nog saknar jag den rätta lågan, alltid. Dåligt med brinn här.

Just nu.

Bättre ljud här, om man nödvändigtvis vill lyssna på det. Om bajsbruna skinnbyxor lixom inte är nog att titta på.

• beathead

Black Sabbath; Sweatleaf.


Refrängen förstås. Naturligtvis inga tveksamheter om vilken grupp det var, däremot fick jag 'lyssna' en stund i huvudet för att komma på vilken låt det var. Vad de egentligen sjunger.


Ja vad sjunger han egentligen, Ozzy?!