• svårt att läsa

Idag var jag hemma när den irriterande reklamen från en viss pizzeria dök upp innanför dörren. Och jag hörde fortfarande någon som rörde sig i trapphuset så jag laddade upp och tänkte nu jävlar.

Lång tid tog det innan han kom ner igen, så lång att jag började tro att det var någon av mina långsammare grannar som kämpade i trapporna.

Men sedan dök han upp.

Visserligen var det verkligen reklamkillen, men kille var att ta i. Han kämpade verkligen, den gamle indiske farbrorn. Och så bad han så hemskt mycket om ursäkt när jag sträckte fram papprena och sa ingen reklam, tack, med en viftning mot skylten på min dörr.

Det var inte läge att fråga vilket av orden på skylten han inte förstod.

Jag fick snudd på dåligt samvete nu när jag äntligen fick säga ifrån.

• men hellre det än busken's

Den här har jag snott från Pillis sida. Roligt.

• upplevelsen av helikoptrar

Rutorna skallrar för tillfället.

Jag har alltid fascinerats av helikoptrar. Skulle gärna vilja åka.

Nu är inte förutan att jag reagerar lite annorlunda över ljudet av en helikopter den senaste tiden. Det kan bli så om man bor i Årsta och var hemma 23/9.

Inte för att Årsta är Västberga men helikoptertrafiken ökade. För att inte tala om uppmärksamheten gentemot dessa fordon.

Helikoptrar är inte ovanliga här; SÖS ligger på andra sidan viken, ut- och inflygningen till helikopterplattan verkar ofta gå över våra hus. Essingeleden och andra större vägar ligger inom 'helikopteravstånd'.
Alltså är helikoptrar ingen ovanlig syn. Gärna står de still och är extra tittbara.

Nu är den som står och hovrar över oss just nu (så rutorna skakar) en polishelikopter - lite bra när tankarna annars genast går till spektakulära rån.

Annars innehåller en av Disas och mina favoritböcker för tillfället också helikoptrar. På ett helt annat sätt. Ett trevligt sätt som liknar min bild av dem:


Helikoptern den är kul
inga vingar, två små hjul
Dess propeller kallas rotor
Som en kolibri med motor
still i luften står den lätt
Landar sen på minsta plätt

från Åbergs ABC
av Inger (vävda illustrationer) & Lasse Åberg
(isbn: 91-29-63759-7)

Observera att hon väver bilderna, Inger.
Om jag minns rätt: stora som dubbelsängar.

Jo, för tillfället innehåller den helikoptrar.

• taxiprotest

Korsningen Tegnérgatan/Sveavägen förefaller väldigt händelserik.

Ofta händer det något oväntat när jag går där. (Det är inte allt jag kan visa officiellt dock... ;-) Och nästan alltid är jag då på väg, eller har just, träffat Jessica. (Är det något fuffens med henne tro...?)

Som idag; taxiprotest.

Jag tänkte först jäävlar vad någon måste ha tabbat sig i trafiken för att de ska tuta så obarmhärtigt. Någon måste ha fått akut ärt. Stackars jävel om det inte var med flit (som det ju ofta är).

Men se icke.

En trevlig cyklist upplyste mig om att det är friåkarna som protesterar mot Luftfartsverkets beslutet om kösystemet på, det som åtminstone på min tid hette, remoten.

Dubbelblink och dubbeltut i dubbla led:

• inte SL - men en mås

Nämen det är det ju inte!

Här däremot är måsen tillbaka - det är iofs inte heller någon SL - däremot en SLS. AMG. Aaah! Det är tur att det är gratis att 'porrsurfa'! :-b

• knölar kan

Visst kan knölarna. Men de ser ut att bli långa och gängliga. Toppa? Får väl se...

• ny energi

Förnyelsebar energi...

Tänker jag på.

Idag ska jag på en till anställningsintervju.

Den intervju jag var på i onsdags och responsen på den, som jag fick idag, gör att jag studsar inombords. Pendlar mellan att vilja pipa av lycka och att försöka lägga band på mig för än är ingenting klart; jag är bara ett steg på vägen.

Men ett steg är ett steg är ett steg.

Banne mig, ett steg!

Om ett steg kan ge mig den energi som det här inombords producerar... vad kan då inte ett helt, nytt, på riktigt, ordinärt, samhällbidragande, jobb göra?

Aaahh, vad jag längtar. Ge mig det. Ro hit med det. Jag kommer att vara suverän på min post.

• än växer det

Jag satt ute idag, i det soligaste hörnet inlindad i en fleecetröja, och läste.

Gräsen prasslade och luktärtorna doftade och jag tänkte att det här nog kan vara sista gången i år som jag sitter här och njuter. Med ett hjärta som ömmar om de blommor som fortfarande kämpar på.

Så en del av dem ska ni få se här.

Här en portlak som fortfarande kämpar på. I natt kanske jag ska ta in den...

Väldigt styvmoderligt behandlad, den har vuxit i 2dl jord hela sommaren - efter att ha överlevt som två små skott sedan sommaren innan. Hängandes över diskbänken hela vinern gjorde den mig glad med en blomma då och då. Under sommaren har den skött sig exemplariskt.

Här är en del av utsikten från mitt sovrumsfönster. Utsiken innehåller annars även löjtnantshjärta (mindre kul just nu; nerklippt), vallmo och dahlior. Längre bort står också högt gräs, syrén, olika klematis och - ja - på tok för mycket för att räkna upp just nu.

Men de här står alltså närmast. Fast jag får förstås mest se baksidan av dem... av någon underlig anledning vänder de sig mot ljuset! :-)

Precis som jag.

Cosmos

De här tillhör också utsikten i mitt solgassade fönster.

Drakmyntan har varit klen i år, stackarn. Jag gödslade extra och den tog sig, men är sen. Än kämpar den på!

Ms Bateman's förtofsar ser inte alls likadana ut...

... som Propertius rufsiga bollar, som gärna hoppar upp på tröjan.

På en tron av min storfavorit murreva, cymbalaria muralis, tronar en pensé som fortfarande blommar. Tyvärr tycker sniglarna också om dem.

Originalpensén dog men så spirade den här mitt i den, i nästan lika mörkt röd som den jag köpte. Mindre blommor men uppenbarligen en kämpe.

Liksom denna pensé som kylan gjort lite skarpare i färgerna. Murreva, hakonegräs och en pion är närmaste sällskap.

Dahliorna kämpar på men knopparna blir mindre och mindre. Men det är fullt med nya! Måtte frosten dröja...

Andra knoppar som kämpar på. Här helvit kornvallmo och en luktärt som borde bli svart men den ser mer röd ut?

Här istället Francis Cupani (Sciciliansk vildluktärt); den har tillåtelse att vara delvis blå bara för att den doftar så fantastiskt. Jag plockade en bukett och tog med mig in, övriga färger just nu är många vita, svarta och en ljust creméfärgad med rosa i de krusiga bladen. Står nu och skriver i väldoften!

Blått är visserligen jätte snyggt men jag har valt bort det. Min grundstomme är vit och svart (nåja, så svart det går,) och så tillsätter jag 'årets färg' med annat än perenner. Fast det håller inte riktigt längre...

... här är en annan snedseglare; köpt som vit kransveronika så gissa om den stuckit mig i ögonen. Än så länge får den vara kvar; den är otroligt tacksam och humlorna är tokiga i den. Dessutom blommar den en evighet, i alla fall när jag klippt av det som varit överblommat. Mindre och kortare kolvar blir det men vad gör det. Bladen är på väg att få fin höstfärg också.

Syrenen bakom.

Här andra knoppar som jag väntar och väntar och väntar på men de slår ju aaldrig ut.

Höstanemon, ska bli grå-vit-rosa. Sägs det.

Bomullsgräs bakom.

Min plan för att gömma grannarna funkar bra - förutom ett par saker. Vildvin växer långsammare än jag trodde. Och sniglar gillar rudbeckior.

Planen var att vinet skulle klä in gallret. På hösten står ju solen lägre och vinet är klarrött; det är jättesnyggt när solen lyser igenom det. Rudbeckiorna framför står för färgkrockar (den rosa har också tillåtelse att ha annan färg, bara för krocken; man behöver livas upp på hösten). Tyvärr trillade de röda bladen av för snabbt i år och den rosa rudbeckian har just startat om efter en snigelatack. Den gröna och multifärgade rudbeckian Green Wizzard tog sniglarna ihjäl helt och hållet. Men den creméfärgade är det liv i! Liksom den japanska humlen som sent om sider fick fylla ut för vildvinet.

Här en rudbeckia i alla fall.

Och en till på väg.

Den japanska humlen har fått några blommor. Måste det ju vara.

Den kämpar även uppåt...

... och sedan gick solen ner och jag tyckte himlen var så fin igen. Klicka så syns det bättre. (Det gäller förstås alla bilder ;-)

(Som förövrigt är tagna med min mobiltelefon, Nokia N95.)

• kråkan-städa

Jag tänker kråkanstäda.

Jag har tänkt på det ett tag nu, att prova den metoden.

Det är så lätt att skratta åt Kråkan i Mamma Mu-böckerna och jag gjorde det helt klart de första 50 gångerna jag läste boken.
Men nu undrar jag om det inte ligger en poäng i det där.

Som sagt, jag har då och då tänkt på det, och efter att det var just det avsnittet i söndagens Bolibompa har idén fått ny näring.

Jag ska ta det rörigaste skåpet och börja med. Och till skillnad från Kråkan ska jag sedan stoppa tillbaka sakerna. Min egen skillnad mot förut är att tömma allt utan urskiljning, även det jag vet att jag ska ha kvar. Desto mer urskiljning när det ska tillbaka.

Kanske är det så 'alla andra' redan gör men jag har hittills bringat ordning i oredan på plats, liksom. Jag har aldrig tidigare lagt alla saker mitt på mattan i vardagsrummet, med allting överst, för att sedan stoppa tillbaka dem. Inte varit fullt så radikal.

Men jag ska prova. Det kanske blir skillnad i kråkboet. Kråkslottet. Hönshuset.

Eller vad här nu är.

Inte örnnäste i alla fall!

Kråkan städar, ser ni väl! (Bilden är hårt beskuren.)



Mamma Mu städar
av Jujja & Tomas Wieslander,
bilder av Sven Nordqvist

Rekommenderas. Liksom alla Mamma Mu böcker.

• nyhet

Nyhet för mig, på en favoritsida det är för livsfarligt för att gå in för ofta.

Jag gillar verkligen beskrivningen av denna produkt. Och så är den ju väldigt snygg och alldeles, alldeles...

... onödig.

• insnöad på mönster

Jag är ju lite knäpp vad gäller siffror.

Jag har även ett grymt sifferminne, även om det var bättre på den tiden det övades mer och man tex var tvungen att slå alla siffror i ett telefonnummer.

Och jag ska absolut inte ha en digital väckarklocka för då ser jag bara följande: det är bättre att kliva upp 6:59 än 7:00. Eller 6:16 hellre än 6:15. Gärna 6:19.
Likadant är det bättre att göra något speciellt precis 9:56 eller 10:01 än någon av minuterna där emellan. Eller klockan 11:11. Och det är ju 'jobbigt' om ett tv-program slutar 23:00 när det är så mycket bättre att lämna soffan 22:55...

Se dessa siffror med den enklaste formen av digitala siffror framför er.
Nedan helt fel tid men rätt siffror.



Nu är jag inte slav under det här, jag gör saker 8:06 och funderar inte på att vänta till 8:08 - men jag kan inte låta bli att se tiden som varierande snyggt mönster.

Tacka vet jag analoga klockor.
Som Big Ben. Men vänta - står den inte på 9:16...?



I alla fall så sa mannen i kiosken här om dagen, när jag lämnade in hela två rader Lotto, att jag borde ha ett spelkort 'som alla andra'. För att det var säkrare.

Gratis är det så okej då.

Snart nog kom kortet med posten (utan vinst).

Och jag tänker när jag tittar på siffrorna på kortet att det var ju väldigt ont om siffran 5, som är mitt turnummer. Så med all tid jag har över lät jag mig snöa in på siffrorna på mitt kort.

Det är 25 siffror på kortet vilket gör att 2,5 av dem borde vara femmor.
Jag fick två. Det är dålig men bättre än en eller ingen alls.
Hade det varit fem femmor hade jag naturligtvis snart varit Lottomiljonär..
Och jag gillar siffran nio rätt mycket också, men av den fick jag inte en enda. Däremot hela sju 0:or, en siffra jag inte skulle välja bland de sju första...

Men så såg jag en annan sak. Som inte är ett snyggt mönster men som utan vidare omsvep fick mig att tänka på Pillis, snart även med namnet Pi. Kolla hennes pi-sida och sedan tittar ni på mitt kort nedan. :-)






(PS: bilden är beskuren i PhotoShop och sparad i 25% av storleken och jpg:en är i kvaliteten 69 istället för 70...
YES, det händer att jag tillåter mig att vara så sjuk som jag faktiskt är! :-)

• föreställa sig

Jaha, mer 80-tal. Någonstans flimrade det förbi att denna låt är från 1984. Vilket stämmer rätt bra eftersom den var med på blandbandet som P hade i bilen hela tiden; fortfarande samma P som jag var så omåttligt kär i 1985.

Hittade den lätt märkliga X-rated videon till 12":aren. Trodde det var Thompson Twins eller så som gjorde denna låt men det var det ju inte:

Belouis Some; Imagination




(tack iTunes som gör det möjligt att så lätt hitta en låt som denna som jag bara minns ett enda ord ifrån - som tur är titelordet)