fredag, juni 04, 2010

• tid att njuta

Jag är på väg till Zetas, jag är på väg till Zetas, jag är på väg till Zetas, jag är på väg till Zetas, jag är på väg till Zetas, jag är på väg till Zetas, jag är på väg till Zetas, jag är på väg till Zetas...

Jag har gjort allt jag kan för polisen.

Och det är redan tyst och tomt utan barn en dryg vecka, damn jävla skit att inte kunna hålla ihop så jag kunde få ha en familj. (Jag vet, nog för att alternativet var värre, men det är ändå inte kul att vara separerad.)
(Eller, gu' vad jag ljuger - jag ger nästan blanka fan i att vara separerad, det är BARNET jag saknar!! BARNET jag inte vill vara utan varannan vecka.)

Som sagt, nu har jag i alla fall gjort allt vad jag kan för polisen och det är synd om mig som ska behöva sakna någon så mycket så ofta. Alltså behöver jag tröstas och få vara ute. Så.

Jag är på väg till Zetas, jag är på väg till Zetas, jag är på väg till Zetas, jag är på väg till Zetas, jag är på väg till Zetas, jag är på väg till Zetas, jag är på väg till Zetas!!

Där de dessutom har mat och ersättare till mitt döda elefantgräs och dito hakonegräs (det gulstrimmiga). Jiiiha!

Jag är på väg till Zetas... jag kanske nämnde det?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar