• en dag som denna

Så passande, en dag som denna.

• jag gillar Anthony

Jag gillar Anthony Hopkins.

Hopkins.

Som om det skulle gå att låta bli.

• ännu argare - urringat!

Ännu argare blir jag nu än för en stund sedan, nu när jag genom att kommentera på en annan sida plötsligt kom på vad som irriterat mig tidigare vad gäller dotterns kläder:

Att urringningen på flicktröjor är så mycket vidare!
Pojktröjor är tighta runt halsen.
Varför ska små flickor exponera dekolltaget mer än pojkar - genomgående? Vid samma modell av kläder?

Alla de högst ordinära dussin-t-shirtar  jag köpt åt dottern har fallit in under detta mönster. Blusar kontra skjortor är ännu värre, nästan alltid. Är inte det också sjukt så säg?

Hur det kommer sig att jag reagerat? För att vi är väldigt blonda båda två, och behöver solskydd. Och då blir det uppenbart att med pojktröjor på blir det inte lika mycket smörja, som med flick- dito.

AAURRRGH!!

• ny hobby

Okej... om alla är så här så har jag skaffat mig något ytterligare som jag inte alls ska hålla på och lägga min tid på.

Men jag kommer göra det ändå.

• hahahaha!

Den här trillade jag över när jag letade efter Genesis i föregående inlägg, så mot slutet hör jag 'I can't sleep' i den melodin.

Skoj att jag hittade den, för den stämmer rätt väl in på mig när jag hade tre jobb samtidigt. Bortsett från att jag aldrig har fallit för att äta tabletter (jag kanske borde, men... nä).

Underbar!

Nu måste jag få titta på en till, innan jag ska göra något helt annat!
(Tvättmaskinen går, disken väntar, benen behöver röra på sig, jag har trista samtal att ta itu med. Och jag behöver ta hand om det jag just skrev i precis omvänd ordning.)

Iiii can't call
Iiii won't walk
and
Iiii won't dish...

• beathead

Den här har ekat i huvudet i något dygn nu, jag tror det mest går ut på 'I can't...' för det är mycket som 'I can't' just nu. (Horoskopmening var det här!)

Jag har för mig att jag hade den här? Hela skivan, på vinyl, eller var det en vinylsingel? På något sätt hade jag den. Jag är nästan säker. Kanske var det syster som hade den? Ska jag anklaga dig för det, T, eller minns du om jag är den skyldiga till Genesis-innehav?

Med humor!
Inledningsvis, efter andra gången han gör skrevgreppet hade det det väl vart roligare om han låtit bli - nu för tiden. Då kanske det faktiskt fortfarande var så friskt vågat (?!) att det fanns en poäng i det.

Men vad vet jag, humor kanske PC alltid har på scen; jag har aldrig varit i närheten av att försöka se dem live.

En sak som slår mig, som inte slagit mig på de 20 år sedan jag senast tänkte på det, är att Phil Collins inte alls ser ut som en sångare. Han ser inte ut som han låter. Jag kan inte förklara det närmare, men han ser bara inte ut som en musiker. Jo, möjligtvis trummis då, hahaha!
Men inte sångare.

• förbannad

Bara rubriken gör mig förbannad, och resten ger mig hjärtklappning.

Det förklarar varför jag omedvetet (?) köper större storlekar till dottern när jag handlar på tjejavdelningen än när jag handlar kläder på killavdelningen till henne.
Ja, bara en sån sak som att det finns tjej- och killavdelningar, men det är en sådan gammal dumhet att jag orkar inte ens gå in på den. Då skulle det här inlägget sträcka sig över flera websidor.

Just Lindex har annars en bra grej, en unisexavdelning för barn. Det dumma är att det ens ska behöva finnas en sådan avdelning och att den då ska uppfattas som 'bra' och framåt.

Och sedan har vi färgerna... det med det rosa och lila och guld och glitter är uttjatat och det händer visst inget i alla fall (inte för att det innebär att jag ger upp, bara att jag inte orkar dra det ett varv till i text här och nu) – men något jag sällan läser om är varför killkläderna har så tråkiga färger? Tar man en överblick över flick- och pojkavdelningen är skillnaden dramatisk. Och en röd pojktröja har aldrig eller sällan samma klarröda färg som en flick-dito. Eller om man vill se det tvärtom; en flicktröja har aldrig eller sällan samma dova röda färg som en pojktröja.

Jag är glad att hon gillar dinosaurier, det är det ofta på pojktröjorna. Och jag ska med glädje tänka på när hon kom med sina byxor där det gått hål på knät, lite bekymrad över detta, och jag sa 'Vad bra!' varvid hon förstås frågade varför det var bra att det var hål på knät. 'Jo för det betyder att du har lekt ordentligt!' sa jag.
Det var min spontana reaktion och det är jag mycket nöjd med.

Jag ska fortsätta sy. Lite mer kanske. Så länge jag får. För henne.
För det blir inte vackert. Men det kommer å andra sidan varken från flick- eller pojkavdelningen... det kommer från arga-morsan-avdelningen!

Hoppas det individuella modet håller i sig och kommer än mycket starkare, då kanske hon och jag tillsammans kan fortsätta designa våra fågelskrämme-kläder.

Personalen på förskolan säger att de är coola! :-D

• vill jag göra

Det här verkar riktigt roligt!! :-P

När jag ser alla deras 'snören' och hjälmar kan jag inte fatta att jag brukade sitta uppe på taket på Sankt Paulsgatan och titta på fyrverkerierna som vattenfestivalen, VM m.fl. brände av. Jo, jag fattar förstås att jag gjorde det för det var underbart och naturligtvis slapp jag trängas med tiotusentals andra och jag skulle absolut göra om det - men jag satt där uppe utan några säkerhetsattiraljer över huvud taget. Och det skulle jag inte göra om!

Jag tänker 'var jag galen eller?!' men så kommer jag på att jag
1. inte hade barn än
2. jämfört med annat jag gjort var det inte så galet...
           :-O :-O :-O

• sekt

'Syndikalisterna'. Varje gång jag hör eller läser det ordet tänker jag på religion och troende, ibland känslan av sekt. Det låter ju så!

Vilket konstigt namn på en fackförening*.

I övrigt så avstår jag att skriva om tunnelbana, MTR och SL, eeh, och syndikalister. Jag blir bara trött och förbannad och less.

Men funderar vidare på scientologer (scientoister?!), baptister, islamister, buddhister och andra -ister.
(Naturligtvis utan att lägga några övriga värderingar och åsikter om det hela, särskilt i brist på egen religiös läggning.)



* (nej, jag har inte provat att forska i varför de heter så)

• den är allt

Länkar till det här efter mitt förra inlägg.

Teknikens framsteg. Och förvirringen som följer...

• igenkänning

Av alla dessa fantastiska bilder - inte fantastiska som fotografier, det får du förlåta mig PE för de är fantastiska på helt annat sätt - nåväl, av alla dessa fantastiska bilder som jag fortsatt titta på idag (jag började igår efter att ha nämnt PE och då kom på att jag skulle titta efter honom på nätet, i alla fall så) fick texten och detta mig att skratta högt av igenkänning.

Fastän det ofta känns som jag fortfarande är 22år (utom när jag tittar mig i spegeln och känner mig som hundratjugotvå) så misstänker jag att det finns delar av min historia som också blivit museeum, eller på annat sätt blivit historia, trots att det känns som att jag lämnade det i fullt bruksskick bara för bara ett ögonblick sedan.

Och det får mig att tänka på våra barn idag, som inte kan föreställa sig en tid före mobiltelefonerna och byxficke-surfandet.
Jag måste vara hur gammal som helst, för jag minns när telefonsvararen blev tillgänglig för den stora massan, och hur häftigt det var när axe-växlarna kom och jag kunde trycka in diverse funktioner i luren. Och sedan, revolutionen när nummerpresentatören kom! Oj vilket habegär. Jag fick stå i kö hos Telia.

För de hade faktiskt bytt namn till Telia. Redan då. Men jag minns även Televerket... och deras orange bilar. Orange 245:or, närmare bestämt.

Jag minns fortfarande hur de brukade lukta inuti, oavsett hur många doftgranar som hängde där. Eller hur många smutsiga hundar som åkt i bilen, eller vilken storrökare det var som ägde bilen.

Det var något med plasten hos Volvo, en bidoft som för mig tog sig igenom allt annat.

Bilden är snodd härifrån.

Men tillbaka till nutiden. När jag blir irriterad över att mobilsurfandet går så långsamt om jag sitter på ett tåg och täckningen haltar lite på landsbygden någonstans. Och jag hör mig själv morra 'men va fa...'

Undrar vad farfar hade sagt om han suttit mitt emot mig.
Farfar var född 1901.

Men hade farfar suttit mittemot mig hade jag nog inte surfat, vi hade pratat trädgård!

• frågade någon råttan? Spännande!

Den här artikeln råkade jag snubbla över just idag, efter en natt när jag tyckte min egen tinnitus var ovanligt jobbig. Helt enkelt ett förbannat tjutande, haha!

Ovanligt jobbig, för jag kan uppleva att det är värre vissa dagar, medan jag andra dagar inte ens funderar över det eviga tjutet.
Ström i nacken medan jag får höra en (säkerligen mycket irriterande) ton låter ju inte så lockande i sig, men va fa.. Det kan man väl härda ut med bara det blir lite lugnt sedan?

Och jag tänker på dem som har det betydligt värre än jag. Som vissa författare till exempel. Som jag iofs inte läst men som kanske skulle må bättre om det slutade tjuta. (Och då kunde han sluta bråka med min söta favorit, som förklarar så mycket (annat!) på ett bra, roligt och intressant sätt.)

Och därmed har jag nu bytt ämne fullkomligt.

Nåväl. Hoppas tystnaden var skön för råttorna i alla fall. Hur nu forskarna mätte hela undersökningen...?

Spännande är det.

• inget nytt

Men herregu', det vet vi väl alla att ikea är som en labyrint?! Varken det eller det att det finns genvägar (ett val för den målmedvetne shopparen) är något nytt – än mindre hur självklart det är att ju mer varor en presumtiv kund exponeras för, desto större är chansen/risken att kunden köper något. Vad är det att dementera, Ivana Flygare? Det är ju en affärsrörelse ni driver?
Och precis därför är det nästan omöjligt att gå ut från ikea utan att ha något med sig! Åtminstone lite ljus eller en toalettborste. Ikea är smarta, är det något att skämmas för?

Menar de att han verkligen forskat i det här? Under arbetstid? Jösses!

Jag tror Alan Penn's fru, eller make, släpade runt honom lite för länge på ikea, han ruttnade och kom på att han kunde kalla detta för forskning.

Det är det ju nästan, om man inte spenderat tillräckligt mycket tid på ikea tidigare.

Det är förövrigt helt frivilligt att gå in på ikea, även om man är make till någon och hävdar motsatsen. Jag menar det bör vara frivilligt att gå in på ikea...

• beathead

'... för med tiden har jag lärt mig
när det börjar att bli dags
att komma ner...'

Bo Kaspers Orkester; Bara för din skull

• det jag säger

Det är ju det jag säger! Barn och hundar är rätt lika... det är bara att stoppa i så mycket information det går, förvånansvärt mycket fastnar (och eventuellt överflöd rinner bara över..).

Bordercollien Chaser, som ägs av professor John Pilley.

Sedan berömmer man de goda sidorna och så blir det de som dominerar. Hur lätt som en plätt... eeh, kanske inte, men enklare än vad man tror, tror jag ändå.

Och så en REJÄL portion kärlek på det, förstås. Jag tror på det där med kramarna och den fysiska kontakten, det som nu har vetenskapliga belägg - jag tar och återkommer till det lite senare.

• noterat

Tänk, att fåglarna börjat sjunga igen har jag faktiskt noterat! Efterlängtat och härligt.

Här om dagen satt jag också och rensade lite bland bilder på datorn (läs: mest tittade) och mindes förra årets alla grödor. Ytterligare lite längtan - och beslutsvånda. Några frön borde jag så redan i dagarna, de som tar längst tid på sig att utvecklas, och som jag annars ångrar mig från juli och framåt att jag inte fick tummen ur att så. Men vad?! Hur ska jag planera årets tema? Viljan är stor men odlingsområdet är kraftigt begränsat...

... vi människor ska få plats också! Lite i alla fall.

Och här kan jag kanske knyta ihop detta inlägg en aning - för de där små sköna rackarna som börjat sjunga igen - deras fågelbad står och väntar på dem, det var så fint förra året när de drack och badade bland sommarblommorna.


(Omöjligt att välja någon av alla tusen bilderna så det blir ingen alls. Tänk doft istället! Kaprifol, luktärt, de fantastiska tulpanerna... aaah!)

• riktigt riktigt läskigt

Det varierar ju kraftigt vad jag finner otäckt*, men det här är läskigt på ett världsomspännande global uppvärmning resurs- miljö- och energi-vis.

Jag läste någonstans någongång om vilka energiresurser det här tar från vårt klot, och något om de teoretiska konsekvenserna av detta, teoretiska eftersom de är svåra att räkna exakt. Men jag kan börja i andra änden av hur jag tänker - bara all den energi och många gånger arbetstid som går åt för varje enskild person för att sortera och radera dessa mejl (eller! hemska tanke, följa upp dem eller svara på dem!). Eller den datakraft som går åt att identifiera och sortera dem, platsen att stoppa dem i en egen mapp. Platsen och energin programmet tar.
Bara de små sakerna är en stor förlust av kraft som kunnat användas bättre.

(Om du lägger 20 sekunder om dagen på att radera och kasta en blick på dessa mejl, i snitt, och så räknar du på vad det kostar dig i energi och datorkapacitet och egen tid på ett år, och sedan tio år, och sedan ett liv...
... och det är bara ditt liv, sedan tillkommer det någon miljard eller så, jag vet inte så noga och det är ju inte alla i världen som har tillgång till datorer. Men ändå.)

Sedan tittar jag på varifrån denna personliga energislukare kommer och försöker ta in hur många servrar, hur mycket lagringsmedia, serverrum som ska kylas, kylmediets påverkan på miljön, hur mycket elektricitet, var kom elektriciteten ifrån (kolkraft?), hur mycket... ja hur ENORMT mycket resurser som bara går upp i rök för ingenting. För  i n g e n t i n g .  Det var de de hade räknat ut, kan ha varit i någon datablaska eller vetenskapstidning. Detta för att några få människor ska få sko sig på alla andras jobb. (Möjligtvis undantaget energibolagen som kan skicka fetare fakturor till t.ex. alla firmor vars servrar jobbar 90% mer än de behöver. Och några hårddisktillverkare.)

Vinsterna ur miljösynpunkt går inte att överskåda men det svindlar när jag tänker på hur allting påverkas av allting och det blir en enorm twist på det hela.
Och tänk, företag skulle kunna gå med mer vinst, kanske kunde några få bättre lön, eller också kunde det kanske nyanställas ett antal personer varje år för vinsterna som skulle bli. Så kunde någon i andra änden av 'näringskedjan' få det bättre. Fler unga ut i arbete, rimligare arbetstider, mindre barnarbete... tänk hur du vill men tänk att det blir 90% bättre* i andra änden av energitråden.

Det är för mig helt obegripligt att det inte läggs mer resurser på att få dessa personer att sluta med vad de håller på med och åtminstone ställa dem inför rätta för 'otillbörligt resursslöseri' om det inte går att komma åt dem på annan laglig väg.

10% av e-posten är 'riktig' e-post. Och då vet vi som sitter bakom tangenterna att av de tio procenten... kan man också vara utan en hel del, men det är en helt annan fråga. Sett ur spam-perspektivet kan jag nästan förlåta den gamla vän jag har, som envist och konstant och trots att jag sagt ifrån, fortfarande skickar såna där 'skicka det här vidare till 25 personer inom tio minuter, annars...'.

Hon har åtminstone kryssat i mig med sin egen energi, och den energi hon tar från mig går mest ut på att jag undrar om jag missat något som faktiskt var från henne, eftersom jag numera raderar alla hennes mejl osedda.

Den elektriciteten och lagringsutrymmet faller inom de rimliga ramarna, tycker jag.







** vilket ju inte är sant, det blir xx,x% bättre än idag, men det är lättare att hålla mig till så tydliga siffror som 1 mot 9

* (splätta bladlöss, cancer, odiskade burkar, små fiskar... högt och lågt, hahaha)

• cybervärlden!

På riktigt. Vem hade anat det här ens för tio år sedan?

Jag tycker det är jättehäftigt! Och liite läskigt i kanten, men bara lite.
Och Stephan får väldigt svårt att skolka...

Tänk vad skönt. Varje bad-hair-day kunde man sköta saker från sängen istället för att sätta upp håret i en dum tofs. Ja, jag är jättebarnslig nu, men tänk... tänk att skicka den till ica när det är 20 grader kallt ute! Den plockar det du vill ha, betalar och bär hem det. Du kan prata med kassörskan undertiden. Fråga i fiskdisken. Titta efter alternativ till de grönsaker du tänkt.

Jättepraktiskt ju.

• vakna vacker

Jag tänker på Cindy Crawford som i en intervju lär ska ha sagt
– Inte ens jag ser ut som Cindy Crawford när jag vaknar på morgonen.

Och ja, jag tillhör verkligen den stora skaran som funderar massor över sitt utseende och än försöker anpassa mig, än försöker göra lite uppror. Men mest anpassa.
Usch.

• kräsen fisk

Jag kom hem och gick in för att mata fiskarna. Stora burken hade somnat, så de fick nöja sig med förmiddagsmat idag. Mellanburken däremot, där var de fart. Där hade firrarna ordnat hela havet stormar – de – eller jag kan gissa vem* – hade flyttat på innerpumpen så att alla flytväxterna nu snurrade runt runt. Karusell, mycket tjusigt, haha!

Matade dem med flingor fast munruvarna** inte gillar dem. Men nu var hanen tillräckligt hungrig och smakade inte bara på dem (han smakar och spottar ut annars) utan åt av dem – enbart de röda flingorna! Vilken gourmetfisk!

Honan då? kanske du undrar.

Mjaae... hon bor nu i min för tidiga födelsedagspresent. Och hon äter inte för hon har munnen full med yngel! Och min tidiga födelsedagspresent är – ytterligare ett akvarium. Som jag inte vågat outa för övriga familjen än; det tycker ju inte att jag är riktigt klok som har ett akvarium... eller ja, det är väl att det är stort och otympligt*** med tanke på hur vi bor – så två till faller inte inom ramen för... hmm... 'klokt'...

Jag är förstås böjd att hålla med – på vissa sätt – men att få ge munruvarhonan lite lugn och ro var inget jag tackade nej till. Nu kan hon valla sina små ut och in i sitt eget tempo, och jag hoppas på att få ett gäng som växer upp.
Sedan är den burken mycket snyggare än den jag kallar för mellanburken – så när de får flytta ihop igen, herr och fru P-brus, kan det hända att det blir i den här nya snygga burken. Som jag kallar för lilla, bara för att göra det komplicerat, när det faktiskt är så att den är större än 'mellan'... Hängde du med? Nej? Det förstår jag!

Du kommer fatta när jag skriver mer om mina burkar.

Ganska lik min firre, fast denna är mindre. Mindre än min äldsta fisk Pundarn alltså.

Bilden snodd från en rysk sida.

* Pundarn! En 16år gammal pakistanbotia [botia lohachata] med tics. Jo, allvarligt, han (men kanske hon) är inte riktigt klok. Får tics, snurrar runt och är helt galen. Sedan lägger han sig på sida och man tror han är stendöd, rör inte ens på sig när det kommer mat. Man plockar fram håven för att plocka upp honom och... vips, simmar han och är helt normal. Han kan vara normal i dagar men sen plötsligt – tics, död, tics, normal (som han fått en sil och hamnat på en bra nivå****), sen död, tics, normal, död, tics... Ja ni fattar varför han bara fick heta 'Zebran' en kort stund (hans kompis hette Tigern och var normal hela tiden) – snart bytte han namn till 'Pundarn'.
Men Pundarn är snäll för att vara pakistanbotia och faktiskt en familjemedlem efter alla dessa år.

** Liten Egyptisk munruvare, [pseudocrenilabrus multicolor]. Fin, ljusgul liten fisk med blå och silvriga teckningar, lite orange ibland. Så ser de ut i min (mycket) dåliga belysning i mellanburken.

*** största akvariet är 360 liter, inte så stort egentligen. Men avpassat efter en alkov i en lägenhet jag inte bor i längre, och därför med de lite udda måtten 60x60x100. Väldigt kort alltså! Hade sett bättre ut om det varit längre än en meter... och tänk vad mycket kul jag hade kunnat haft där i då! Hehe, det ni, familjen ;-)
De andra är ca 35 liter ('mellan') och sisådär 42 liter (som jag kallar 'lilla'). Nya 'lilla' är 35x35x35cm och därför riktigt snyggt och lättplacerat! :-) Ett sådant jag ville ha när jag, också, fick det på 35 liter.

**** en ren och skär gissning egentligen, jag vet just inget om droger. Men jag har förstås sett dem som uppenbart inte bara får i sig det som de flesta får i sig och... ja, och de mönstren gav fisken dess namn.

• skamliga snåla sj – och rallysnutar

Tänk att det säkraste sättet att resa har blivit det osäkraste!
Visserligen samtidigt, inte det ena eller det andra, men ändå.

Att hela tågsverige borde skämmas är ju ingen nyhet. Jag lyssnade på en krönika på P3 härom sistens (kanske i Christer?) där kvinnan pratade om sin resa hem inför julen. En helt horribel historia om flera aktörer där ingen tog något ansvar och det slutade med att hon betalade samma resa tre eller fyra gånger och kom fram långt senare än planerat. Gissningsvis ganska arg och ledsen, fast ändå lixom lite glad att komma fram för det är ju trots allt inget man räknar med nu för tiden...

Hur som helst hoppas jag den här nyheten om vadslagning sprids inte bara i Sverige utan runt om i världen och får SJ & co. att skämmas så mycket att de faktiskt tar tag i sina problem och gör något åt det.

Jag tycker vadslagningen om tågen innehåller en stor portion humor och först skrattade jag när jag läste det, och trodde jag skulle skriva något lättsamt om det men så blev jag sur på vägen till bloggen...

Hur kan det komma sig att det funkade förr i tiden men inte nu? Ja, det vet vi ju, och flera saker verkar ha gått snett även om man räknar in att det är mycket fler människor som åker. Här om dagen gjorde jag en 'tjuvlyssnat' där en man berättade för en kvinna med barn om något ställe, på hans jobb på något sätt, där man startat upp gamla lok från 50- och 60-talet för att åka ut och rädda de nödställda loken och vagnarna som inte kom ur fläcken. För de loken som redan var ute funkade inte i kyla.

Jag hann aldrig höra resten av vad han sa, mer än att han fortsatte i samma andetag med att berätta att de stillastående loken var byggda i Kina, medan de som hoppade igång långt efter sin pension och räddade de andra, var byggda i Sverige. Vilket förstås var hans sätt att berätta att de nya tågen var dåligt byggt shit och de svenska 'gjutjärnsloken' rediga och gångbara, en mycket förenklad version om varför det ser ut som det gör.
Det är ju ekonomi som vanligt.
Och även om det blir dyrt att åka tåg när det har blivit så ordnat att de går att lita någorlunda på igen (det var säkert inte helt smärtfritt förr heller, men det verkar som de löste det bättre) så är det nog bättre än att ha det som idag (när det ju ändå inte är billigt, om det vore det skulle förståelsen vara större) - i alla fall, det jag ska komma till är: om de inte ordnar till så att det blir avsevärt bättre kommer så småningom färre och färre att åka tåg och då går allt i stöpet lik förbaskat.
Man kan inte snåla sig ur att lösa problemen.

Bäst de tar tag i det för tåg är en bra idé.


Och så en annan sak. Med ungefär det enda gemensamt med SJ är att det handlar om att åka. Och nu att åka snabbt.
Nämligen brittiska polisen.
De accelererar snabbare nu för tiden.
Och det tycker jag är lite charmigt. Klart snuten ska ha snabba bilar! Enda haken är...
... hur bra är personerna bakom ratten på att köra snabbt? Det har ju funnits debatter om hur väl/illa poliser kör så förhoppningsvis har även brittsnutarna gått igenom en rallykurs! Haha :-)

• sex år 10:03

Tänk.
Att mitt hjärtas stora kärlek
blir sex år idag.

10:03

Kärlek kärlek kärlek kärlek kärlek!!!!!

• beathead i svacka

Alltså, 'beathead' har ju aldrig försvunnit. Men är nu ändå tillbaka med förnyad kraft.

Så mycket kraft att jag skriver om det igen.

Och innan jag nämner dem, låtarna alltså; nu när jag väl tar tag och skriver om dem och tittar på dem – huu så talande titlar, texter och skivor! Lite skrämmande.

De senaste två veckorna har hela Depeche Mode's 'Violator' rullat i huvudet, uppblandat med odrägliga inslag av Cranberries 'Zombie' (från No need to argue). Och helst den där klagande biten. Snacka om 'in your head'! Men – det började med Waiting For The Night och strofen med 'tranquility', ihållande. Sedan blandades den upp med Policy Of Truth. Och sedan kom resten av skivan brakandes med sån kraft att...
... att jag var tvungen att plocka fram den, rippa den till mp3:or och stoppa in i ajfånen för att 'kunna' gå ut. Och att ha Violator i huvudet gör mig inget, det är en grym platta. Om än något depressiv...
... vilket får mig att skriva att det är ju jag också, just nu. Tungt är det! Januari är fanemig inte kul, och inte är jag snäll mot mig själv för att göra det lättare heller. Inte konstigt då att massa tung musik dyker upp!

Men jag trodde den skulle trilla ut ur huvudet igen, som de brukar, efter idogt spelande. Men noops. Det enda som händer är en viss uppblandning, en enorm massa musik har passerat de senaste dagarna. Men det varken kan eller vill jag rabbla upp, ni får nöja er med det som dominerar ljudet i mitt huvud; en tillbakablick till det tidiga 90-talet.
Just idag började morgonen med strofen 'that's all there is'. Mmm, kul. Not, inte.

För övrigt är Violator en av de (inte alltför många) plattor jag har både på vinyl och cd. Jäpp.
Det var åtminstone ingen tvekan om vad jag skulle leta upp för platta när DP-invasionen startade. Haha, en viss tröst kanske.

Kanske.

• återupplivat

Jag passar förresten på att ta tillbaka mitt gamla uttryck 'horoskopmening'. Letar länk på gamla bloggen och ser om jag hittar något att förklara ordet med.

I alla fall så stämmer det med ovanstående text, bara alltför mycket.


Som till exempel

Cranberries:

In your head, in your head,
Zombie, zombie, zombie,
Hey, hey, hey
What's in your head,
in your head,
Zombie, zombie, zombie?
Hey, hey, hey, hey, oh, dou, dou, dou...


Kanske en förklaring, eller här.


.