• blödig på måndagar

Det är måndag.

Och det är ingen nyhet i sig, men det är Måndag Jämn Vecka.
Det var även Söndag Udda Vecka igår.

Aldrig är det väl så underbart som söndagar udda veckor. Och kvällarna på söndagar udda veckor; världen har aldrig skådat ett så underbart barn - särskilt när hon sover. Att pussa de kinderna! Vackra sinne, vackra pussmotstånd.

Men det märks mest på måndagen.
På något sätt lyckas vi alltid göra något extra måndagar jämna veckor; sova lite längre, förlägga bussremsan, spilla ut massor av mjölk på kökgolvet, glömma mobilen och gå tillbaka och hämta den... alltid något litet extra.

Och jag vet vad det är som tar emot. Att inte få snusa in luften runt dotters hår på en vecka. Att inte få pussa de där härliga kinderna på en vecka. Att inte bli åthutad av någon som minsann vet bättre på en vecka. Att inte få små brev med 'hämlit medeland x mama ja älskar däj'. På en hel vecka.

Men jag ser fram emot telefonsamtalen! Hon brukar ringa. Det är underbart. Ibland skrattar jag så tårarna rinner. Eller så ringer hon fast hon inte har tid, eller inte orkar hålla i luren. 'Mamma jag lägger dig på bordet här ett tag, lyssna får du höra den här sången'.

Idag hade jag tur. Tåget var försenat och jag kunde stå där läänge och se henne och hennes grupp fara runt i vilda lekar i solskenet. Det såg kul ut.

Nästa söndag, då är det nästan hämta-måndag igen. Måndagar udda veckor. Jääääh!

• barn tar intryck

New York



Den kompletta storfavoriten moster Teresa har rest i nästan fyra veckor; Guatemala, Belize och Mexico - och innan det bland annat New York.

Hon var här i fredags och hennes reseberättelser och bilder gjorde intryck. Bland annat är det mycket 'bullkaner' här just nu, eftersom moster klättrat på en sådan och stått bredvid glödande lava.

New York och Frihetsgudinnan gjorde också intryck, och armband och halsband med 'NY' och gudinnor och hjärtan på har använts sedan dess.

New York figurerade redan innan. Disa berättar sedan en tid tillbaka om vad hon ska göra när hon blir stor: hon ska ha en affär i New York. Där hon ska sälja 'bra saker och mat och godis'.

I morse hittade hon lådan med magnetbokstäver. Och stavade New York på sitt eget sätt.




Älsklingen.






från Disa, till mamma (x är istället för mellanrum - 'så man inte läser allt på en gång förstår du mamma')

.

• hopp och chokladglass

Greger bjöd in oss till Pampas idag. Mycket bra idé!

Där fanns hoppborg och glass. Det var det viktigaste tyckte Disa, motvilligt kunde hon tänka sig att äta hamburgare och hänga med vuxna som dricker kaffe - fast Tina är alltid poppis.

Mellan hoppandet spanade vi på husbåtarna och fortsatte våra diskussioner om hur vår båt ska se ut. Den som jag och Disa ska bygga, alltså, för den av er som trodde att det logiskt nog var någon annan, viss, båtbyggare som ska bygga den! :-)




Objektet ville inte vara still i hoppborgen...





Fokus på chokladglass!

• jag ser inte ut som sjutton II - skratta eller gråta

Nä för jag ser ut som f@n...

Och det visste jag ju redan här om dagen, ja för flera år sedan, att jag är i den ålder när man är MYCKET snyggare med kläder på.
Vilket är ett mysterium i sig, hur man kan se tunn ut med kläder på men som en Zornmålning så fort de åker av...
Men nu.

Jag har varit in i en provhytt.

Och jag var på gott humör - så jag började fnittra helt okontrollerat (jag är säker på att de som jobbade där trodde att det är mer fel på mig än det egentligen är). I motsats till att börja deppa tänker jag.

Jag vill bara tala om att torsdagen inte är helt med sanningen överensstämmande, alltså. Om någon råkade tro det.

• lång väg till Taj Mahal & Pippi Långstrump

Den som har läst min blogg BeatHead vet att jag har en väldigt spretig musiksmak.

Och då vet du också att jag alltid vaknar med en låt i huvudet och att jag numera har konstaterat att Disa ofta har det likadant. Och att det inte är alltid jag kan höra musiken i mitt huvud för det är redan någon som sjunger på en låt när jag vaknar...

... söta.

Men det jag ska berätta nu är att vi har min mobiltelefon som väckarklocka. Ja, det lär de flesta människor ska ha nu, DN hade en undersökning här om dagen.

På min telefon är det i alla fall så att jag ideligen byter låt att vakna till (eftersom jag annars vänjer mig och glatt sover vidare).

Nu brukar Disa ofta lyckas höra vad det är för låt på telefonen. Och då och då säger hon att hon vill höra hela, 'NEJ mamma stäng inte av!' och eftersom det skräller vidrigt i den lilla telefonen när larmet är igång för fullt så får ofta iTunes gå igång med samma låt medan vi gör frukost och gör oss tjusiga.

Snart har jag kommit till det jag egentligen vill berätta.

Att hon gillar musik som jag, eller hennes pappa, spelar ofta, det kan jag förstå. Men hennes urskiljning är inte sådan.

På BeatHead har jag skrivit om min skumma 80-tals strömmning; tillbaka till tonåren på något sätt. Och för första gången sedan dess tycker jag det är bra igen! Ja, valda delar förstås.

Och så grejen nu då: Disa plockar de låtar som varit mina favoriter i tonåren. Hon önskar sig dem på iTunes.

Hon har GARANTERAT inte hört Robert Palmer och I didn't mean to turn you on hemma hos sin far. Och jag hämtade hem den nyligen. Och har inte spelat den för henne.

Igår och idag har vi vaknat till inledningen av den.

Vad säger ungen?

'Mamma spela mer av den där sången, den låter ju jättebra! Jag tycker om den.'

Ordagrant.

Likadant med Culture Club och Karma Chameleon.

Guns n' Roses. Deep Purple. Black Sabbath. Depeche Mode.

'Spela mera mamma!'

Varför faller hon inte för låtar som jag gillar men aldrig hårddiggat? Hur kan hon falla för exakt samma låtar? Första gången hon hör dem. Utan att se mig och om jag ler eller trummar takten.

Och sedan har vi ju Taj Mahal... (en av husgudarna)
... hon säger att hon ska spela med honom i Globen. (Men hon förstod nog inte riktigt det där med att hennes far och TM spelat på samma spelning...) Och vad jag förstår ska Disa och Taj blanda 'A giant step' med Pippi Långstrump...

Ja varför inte! Jag skulle gärna höra Taj Mahal göra Pippi! Och varför inte tillsammans med Disa??

• google får mig att skratta

Google's 'översättning' alltså.

Det spelar ingen roll åt vilket håll jag översätter - från svenska till engelska eller tvärtom. Ibland skrattar jag så jag gråter!

Å andra sidan är det en fascinerande tjänst.

Men.

Hur fel kan det bli? Så totalt totalt totalt...
... totalt superroligt, i alla fall.

Låt bli att översätta viktiga saker, dock. Eller kom ihåg att inte tro på det du läser.


Hehehehehe.

• jag ser inte ut som sjutton

Och inte ser jag ut som fan heller. Sa en (heterosexuell) kvinna åt mig igår. När vi pratade om att vi båda fått 'trängre byxor' under sommaren.

Alltså samma byxor som vi redan tvättat minst 30 gånger redan i våras.

Men jag ser ändå inte ut som sjutton för hon påstod att jag ser ut som sexton!

Som en snygg 16-åring i kroppen.

Och hon borde ju veta som har tonåringar hemma. Tänker jag. Och suger åt mig som en svamp.

Och jag vet att jag har tur, jag är nätt alldeles av mig själv. Trots mängder av godis och pizza. Och nästan noll motion.

Och ett par dagar innan det fick jag höra att jag var som 14 år.

Jag försökte prata engelska. Och lyckades ganska hyffsat för när jag vid ett tillfälle satt och letade efter ett ord fick jag höra att jag pratade bra (av en engelsman alltså). Jag tror inte bara han ville charma mig för vi pratade massor och hade kul. Det fanns ingen anledning att försöka boosta mig extra.

Men en stund senare. När jag svarade på något. Då började han i princip att fnissa! Och sedan sa han att jag lät som 'en väldigt artig 14-åring' när jag pratade!

Hmmpf!

Men i kombination med att jag ser ut som 16 år i kroppen och då och då känner mig skakis i knävecken som en 15-åring när vissa sms trillar in - ja då tycker jag det är helt okej att jag pratar som en engelsk (überartig) 14-åring.

För att vara en ganska-så-snart 40-årig småbarnsmorsa från Sverige alltså.

:-)

• fladdrigt sms

Det kom ett mess idag. Som fick mig att säga Iiiiiiih!

Jag trodde stenhårt att det var någon annan. Och hade gett upp, och eller med flit glömt, att det kunde komma mess från den här personen.

Fladder i magen!

Oväntat mycket fladder i magen.

De sägs att det är då det händer. När man minst förväntar sig.

Och samtidigt: jag vill inte. JAG VILL INTE. Fy fan för att bli kär, fy fan fy fan fy fan fy fan fy fan, det är så jäääääävla jobbigt. Och det passar inte. Inte nu, inte sedan - vadå, aldrig?? Men...
Och inte DU.

Jag vill inte, orkar inte, kan inte, står inte ut, det går inte, nej nej nej.

Eller jag menar JO JO JO JO, nu på en gång, GENAST, nu, snälla nu, nu på en gång, kan vi...? Kom igen kom igen kom igen kom igen.


Suuuuck.


Fy fan för underbart fladder i magen.

• pizza på torget

med Disas dagiskompis Iris, det är trevligt det. Att släppa allt man 'borde' och bara... njuta av vädret. Glömma matlagningen. Barnen roar varandra medan jag får prata med Mimmi.

Det är en underbart skön augusti!

Och energin jag fick över räckte uppenbarligen till att starta ännu en blogg.