• blödig på måndagar

Det är måndag.

Och det är ingen nyhet i sig, men det är Måndag Jämn Vecka.
Det var även Söndag Udda Vecka igår.

Aldrig är det väl så underbart som söndagar udda veckor. Och kvällarna på söndagar udda veckor; världen har aldrig skådat ett så underbart barn - särskilt när hon sover. Att pussa de kinderna! Vackra sinne, vackra pussmotstånd.

Men det märks mest på måndagen.
På något sätt lyckas vi alltid göra något extra måndagar jämna veckor; sova lite längre, förlägga bussremsan, spilla ut massor av mjölk på kökgolvet, glömma mobilen och gå tillbaka och hämta den... alltid något litet extra.

Och jag vet vad det är som tar emot. Att inte få snusa in luften runt dotters hår på en vecka. Att inte få pussa de där härliga kinderna på en vecka. Att inte bli åthutad av någon som minsann vet bättre på en vecka. Att inte få små brev med 'hämlit medeland x mama ja älskar däj'. På en hel vecka.

Men jag ser fram emot telefonsamtalen! Hon brukar ringa. Det är underbart. Ibland skrattar jag så tårarna rinner. Eller så ringer hon fast hon inte har tid, eller inte orkar hålla i luren. 'Mamma jag lägger dig på bordet här ett tag, lyssna får du höra den här sången'.

Idag hade jag tur. Tåget var försenat och jag kunde stå där läänge och se henne och hennes grupp fara runt i vilda lekar i solskenet. Det såg kul ut.

Nästa söndag, då är det nästan hämta-måndag igen. Måndagar udda veckor. Jääääh!