• ägg

Med bättre planering hade jag sagt att det är för att det snart är påsk som jag är ett sånt ägg...
... för nog är det brutalt, så korkad man kan känna sig.

• ironisk beathead

Dagens beathead är ironisk. Med en tvist. Hahaha.
(Ett glädjelöst 'hahaha'.)


En sak är i alla fall säker. Mycket tid har jag slösat!

• 'aldrig'

Jag hör ju aldrig av mig längre.

Det beror på en lång rad saker.
Jättejobbiga saker, som upptar all min tid och all min tankekraft. Jag kommer att återkomma till dem så småningom, så var lugna, er nyfikenhet kommer att stillas.

I vilket fall som helst så jag tänkte jag att jag skulle skriva en lista på lite saker jag tänkt på att skriva till er om.

• att jag ska tillbaka till mammografin. Mycket otäckt. Jag har letat och letat och inte hittat något – men tänk om?
• att vara orolig är rena bantningskuren. Inte för att jag behövde det. Så det är dumt.
• att jag har hittat en sak jag har blivit avundsjuk på. Avundsjuk är rent allmänt inget jag anser mig vara så att plötsligt vara tänka 'åh, din lyckost' när jag ser någon som verkar leva ett vanligt svenssonliv känns... mycket ovant, helt enkelt.
• att jag har en sån fantastisk familj. Själv vill jag bara slå mig själv hårt i huvudet (i alla fall om det kunde hjälpa) men de bara... finns där och ställer upp och är så väldigt väldigt rara. Kärlek. Jag säger bara det. Kärlek. Min till dem. Tänker jag på.
• att jag tänkt skriva det här inlägget på facebook men inte kommer att göra det: 'den dag jag skriver mina memoarer kommer de i alla fall inte bli tråkiga'.
• att när det här är över ska jag nöja mig med och eftersträva tråkighet. God bless the tråkighet.

• behag-ligt

Jamen!

Jag var naturligtvis en fjant!

När jag gick därifrån sa jag åt sköterskorna (som hade varma händer) att jag skulle sprida dementerande rykten. Det är förvisso högst personligt hur man upplever smärta — med den sortens smärtbagage jag bär på kan jag i alla fall säga att det var ingenting! Inte för att det var KUL, men ändå ingenting.

Däremot, den smärta som min barnmorska tyckt att jag ska söka för — det ansåg min tuttpressare vara 'ingenting, det är så vanligt så. Säkert hormonellt''.

Jaha? Om det är så vanligt, varför har jag då aldrig hört talas om det? Och än mer: varför vet då inte min mycket erfarna barnmorska mer om det? Men kanske ville hon bara vara på den säkra sidan och jag inte lyssnade så bra. 
Jag bestämmer mig nu snabbt för det.

Om tio dagar två veckor kommer svaret med posten. Jag är INTE orolig.

• kall-else

Jag fick en kallelse jag känner viss kyla inför.

Nu är jag på väg dit, med en nervös klump i magen. Jag har inte bestämt mig för vilket som är värst; att det är ett bevis på min uråldrighet eller skräckhistorierna om smärtan som man får höra. Nu när jag tänker efter är det förstås det senare, min nya noja för min ålder borde jag verkligen placera bakom mig.

Nåväl.

Jag är på väg till mammografin.

Och jag har hört mycket hemskt om det. Har man inte volymiösare behag än jag har ska det tydligen vara sjusärdeles obehagligt.

O-behag-ligt.

Jag är förstås allra mest rädd för att det ska visa sig att jag har cancer. Det är därför jag tillåter mig att koncentrera mig på ålder och smärta. Jag menar, tänker man på cancer får man ju vara glad för sin ålder, ju högre siffran är. Typ.

Jag borde nämligen varit här för länge sen. För länge länge sen.
Men det är så läskigt så jag kommer bara ihåg det 23:35 på kvällen, eller ännu bättre, 02:48 på natten. Ibland skriver jag upp det för att komma ihåg det dagen efter, något jag naturligtvis inte gör.

Dessutom är jag här i förskräckligt god tid. 20 minuter före och det trots att bussen var tio sen.
Gott om tid att våndas!

Så. Nu vet ni det.

• favorit i repris

Jag försökte även glädja människorna på facebook med denna bild. Ja jag inbillar mig faktiskt att jag lyckades glädja några med den.

Detta från min promenad idag.

I en backe i Årsta. Solen skiner alltid i Årsta...

• tummen upp?

Fast resultatet blir visst mer Tummen Ner.

Jag måste erkänna att innan iPhonen kände jag av det då och då. Nu är rörelsemönstret annorlunda. Apple räddar världens unga tummar... Det är i alla fall tummen upp...

IT-världen på DN

• kvinnor

Kvinnodagen.

Jag funderar.

Som på detta.
Och tänker att jag nog tammefan kan strunta i att dammsuga idag också. Dammvalpar bits inte, de bara kittlas.

• sockerdagen

Igår var det ÄNTLIGEN sockerdagen igen.

Och då har jag inte ens varit rättrogen under tiden. Det hade varit omöjligt, tror jag. Jag säger bara Ro. Hit. Med. Knarket.

När vi väl varit och köpt varsin påse och jag ätit några bitar kunde jag konstatera att den minskade konsumtionen haft effekt; jag HADE kunnat överleva med att stanna där.

Men för säkerhetsskull klämde jag sedan i mig hela påsen. Och tänker lätt illamående tillbaka på tandläkarbesöket tidigare i veckan, tandläkarbesöket som jag inte genast firade med en stor påse socker och E-nummer.

Jag som istället kämpat för att stå ut i två dygn. Om man bortser från honungen jag ätit med skedar ur burken. Samtidigt som jag tänkt på de som är med i Du är vad du äter. (Jag är med andra ord söt.) Anna Skipper förfasas över bland annat intag av godis.
Jag har sett många program och just vad det gäller smågodis kan de slänga sig i väggen. Speakern säger att de på en vecka ätit TVÅHUNDRA GRAM snask. Får det att låta horribelt mycket. Jag säger bara SO WHAT, det är ju ingenting! Jag tar gärna det dubbla - ungefär varje dag. Eller jag menar jag gjorde det. Jag jobbar på en bestående förändring...

Sockerberoende? Jag? Så in åt h#¬vete!

• fetaste dubbelmoralen

Jänkare. Jag säger då det.

Claudia Llosa får inte nämna sin oscarsnominerade films titel.

• morgonoskärpa

Det var så fint i morse när amaryllis och hibiskus blommade samtidigt. Så jag slet fram kameran för att skaffa bildbevis, tog mig ingen tid att leka mer med skärpa osv.

Det här tyckte jag om att vakna till:

Vit amaryllis.

Den röda 'propellerhibiskusen' fick ett skönt ljus bakifrån när morgondiset slog i rutorna på huset snett emot. Ja det fick ju amaryllisen bakom med, för den delen.