• behag-ligt

Jamen!

Jag var naturligtvis en fjant!

När jag gick därifrån sa jag åt sköterskorna (som hade varma händer) att jag skulle sprida dementerande rykten. Det är förvisso högst personligt hur man upplever smärta — med den sortens smärtbagage jag bär på kan jag i alla fall säga att det var ingenting! Inte för att det var KUL, men ändå ingenting.

Däremot, den smärta som min barnmorska tyckt att jag ska söka för — det ansåg min tuttpressare vara 'ingenting, det är så vanligt så. Säkert hormonellt''.

Jaha? Om det är så vanligt, varför har jag då aldrig hört talas om det? Och än mer: varför vet då inte min mycket erfarna barnmorska mer om det? Men kanske ville hon bara vara på den säkra sidan och jag inte lyssnade så bra. 
Jag bestämmer mig nu snabbt för det.

Om tio dagar två veckor kommer svaret med posten. Jag är INTE orolig.