Årstafältet alltså.
En hel radda tankar gick rundgång i huvudet. Bland annat så slog det mig vilken mångfald där är.
Växterna är förstås bland det första jag ser. Som solrosfältet. Och alsikeklöver är inte den vanligaste klövern.
Fåglarna. Vilken massa! Alla de vanliga mindre och mellanstora, men så plötsligt gjorde två hägrar en mellanlandning.
För det finns ju vatten på fältet också. Och den urgamla stenbron som renoverats, originalet tror man är från 1700-talet. Den ersatte en spång? Bron står i bjärt kontrast med Ica's aluminiumlåda, modell hangar. Bakom det skymtar resten av industriområdet.
Sedan människorna. Det är många olika hundmänniskor som nyttjar ytan. Och minst lika många modeller på hundar, givetvis. Och en och annan hare. Sedan golfare. Och rugbymänniskor. Fotboll. Och de där som odlar, kolonisterna. Någon flyger drake. Ungdomar som ser ut att öva koordination i något slags dans. En familj som plockar nypon. Sedan kommer någon som rullar runt på någon annnan i en rullstol. Äldre. För att strax samsas med en och annan dagisgrupp som har aktiviteter i området. Då och då omsprungna av någon som är ute och springer. Eller cyklar.
Och så är det en dåre som går runt och fotograferar högt och lågt. Det är jag.
Och säkert missar jag hälften av vad som pågår på fältet.
För jag tänker på byggplanerna. Att hela fältet ska bli en ny stadsdel.
Ett tag tänkte jag 'bygg bara bygg' för att det behövs bostäder.
Men jag har ändrat mig. Ja, inte först idag. Men jag tänkte på det idag igen.
Det har förtätats runt mig, där jag bor. På ett par av grönytorna. Fler är på väg att bebyggas just nu.
Jag föredrar det. Jag föredrar att inte längre ha samma utsikt. Jämfört med om de bygger på fältet eller i årstaskogen.
För om de gör det, om inte alla protester hörs - då finns det faktiskt ingenstans att ta en ickeasfalterad promenad här omkring längre. Då blir vi som bor här sådana som får ta bilen för att åka till tillräckligt mycket natur att vistas i.
Natur är visserligen lyx. Jag har bott 20 år i stan varav 15 år ovanpå slussen. Grym trafikknut. Helt underbart!
Men tillbaka till att naturen är lyx - jag råkar också vara av den åsikten att de som bosätter sig i stan och sedan klagar på bilarna - de är tamejfan inte riktigt kloka. Kom det som en överraskning?! Som att flytta till Arlanda och sedan klaga på att det flyger flygplan över huset.
Mycket märkligt.
Tror de verkligen att de kan få 'liv och rörelse' och allt inom räckhåll utan att vare sig folk eller prylar transporteras dit? Och därifrån?
Som sagt, mycket märkligt.
Nu bor vi inte i stan längre. Närförort. Aningens glesare mellan husen (än så länge), annars ingen större skillnad. Asfalt och betongplattor.
Här är trafik lika nödvändigt. Bostäder är nödvändigt.
Så bygg gärna tätt inpå mitt hus.
De små plättarna, de som nu bebyggs, det är inte så att jag inte uppskattar dem. De är jättetrevliga. Lungor. Grönt är skönt att titta på. Men det är inget som nyttjas, det kan man inte påstå. Inget att ta en promenad på. Tio sekunder tvärs över. Inget att ha picnic på. Ingen rekreation.
Så bygg hellre där. Och låt den stora lungan som finns kvar fortsätta finnas kvar. Och mångfalden. Låt mångfalden finnas kvar på fältet.
Så här började jag. Men det var varmt. Fick klä av mig allt utom linne. Jag brukar bli anklagad för GrBrGr men som ni ser döljer sig något rödaktigt!
Alsikeklöver.
Med dagg kvar på.
Gula är okej om det inte är hemma hos mig.
Verkligen...? Men på sommaren, då är den...
1700-tal och... och... ja vad är det där egentligen?! Enterprise?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar