• roande rom

Apropå förra inlägget så har jag ju faktiskt akvarium också. Och jag föder inte upp ett enda yngel av någon existenshotad art för att trygga deras framtid. Noops. Jag bara har flera hundra liter vatten i lite drygt rumstemperatur med pumpar och belysning och grejer bara för att... Ja, bara för-att, helt enkelt. Det roar mig.

Och sedan igår roar det mig extra mycket igen, när Tryggve och Carola (svenskfödda!) åter igen ordnat rom på en sten. Måånga ägg är det. Första gången fick de frisimmande yngel, som sedan efter ett tag 'försvann'. Gången efter kläcktes rommen, jag och D hade turen att kunna se det hända, men vad det sedan blev av det - ja, det är inte så osäkert, jag vet bara inte varför - de 'försvann' de också. Då bodde fortfarande Pundarn i samma burk, så han blev givetvis anklagad.

Nu har han ju flyttat och jag håller åter tummarna. I yngelakvariet jag redan har simmar sedan en tid 'Greta', efter ett missförstånd är hon ensam kvar, dock pigg och kry, till min glädje. (Gretas föräldrar är också Stockholms-födda.) Kanske kan jag stjäla halva gänget av dorsigerusbarnen och flytta över dem till yngelburk de också, för att sprida gracerna? Även om dorsigerusarna vaktar sina små är de ju inte fullt så om sig och kring sig som de munruvande p-brus-arna. Jag vill ju gärna att ett antal klarar sig och blir stora!

Hot: dåliga bilder kan komma att dyka upp snart.

• sluta handla, fortsätt köra

Eller jag menar sluta handla fel, istället. Att sluta helt är ju lite svårt. Och så snor jag sista meningen från sista stycket, eftersom det stämmer väl överens med mig med: Jag har aldrig varit mycket för konspirationsteorier.

Men.

Den här artikeln påvisar något som jag funderat över länge, men aldrig tagit reda på exakta fakta om.
Intressant.

Och så tar jag och eldar upp mig, tänker på att jag med glädje ska fortsätta välja så närodlat jag kan, nu tänker jag förstås mest på maten, både grönsaker, frukt och diverse kött. Och tänker vidare på mitt fynd mathavre, som är både godare och nyttigare än processad pasta från fabrik långt bort. Och på vilka djur jag väljer att äta upp, var de kommer ifrån...
... och så är jag i princip tillbaka till mitt Nemi-stripp-tänk. Som är så talande. Aj aj.

Sedan vänder jag hela resonemanget och grunnar på att jag ändå äter godis. Hm. Och på den absurda industri som finns runt godis och leksaker, gärna i kombination. Varför? Är det inte sjukt med konstiga plastbitar i bjärta färger, 'leksaker' som är kul i två minuter och sedan ändå går sönder, detta för att få barn att äta sockerpiller?
Riktigt sjukt.

Så fort jag börjar fundera har jag en tendens att bli rätt rabiat och det är ju inte som att jag är dålig på att konsumera, Miss Shopaholic här. Men lite urskiljning har jag, även om jag misstänker att den åtminstone bitvis är inbillad.

Jag ska tamefan fortsätta fundera på vad det är jag köper, men med (eeh - lika stor som tidigare) glädje använda bilen den gång i månaden jag gör det.

• riktigt riktigt läskigt

Det varierar ju kraftigt vad jag finner otäckt*, men det här är läskigt på ett världsomspännande global uppvärmning resurs- miljö- och energi-vis.

Jag läste någonstans någongång om vilka energiresurser det här tar från vårt klot, och något om de teoretiska konsekvenserna av detta, teoretiska eftersom de är svåra att räkna exakt. Men jag kan börja i andra änden av hur jag tänker - bara all den energi och många gånger arbetstid som går åt för varje enskild person för att sortera och radera dessa mejl (eller! hemska tanke, följa upp dem eller svara på dem!). Eller den datakraft som går åt att identifiera och sortera dem, platsen att stoppa dem i en egen mapp. Platsen och energin programmet tar.
Bara de små sakerna är en stor förlust av kraft som kunnat användas bättre.

(Om du lägger 20 sekunder om dagen på att radera och kasta en blick på dessa mejl, i snitt, och så räknar du på vad det kostar dig i energi och datorkapacitet och egen tid på ett år, och sedan tio år, och sedan ett liv...
... och det är bara ditt liv, sedan tillkommer det någon miljard eller så, jag vet inte så noga och det är ju inte alla i världen som har tillgång till datorer. Men ändå.)

Sedan tittar jag på varifrån denna personliga energislukare kommer och försöker ta in hur många servrar, hur mycket lagringsmedia, serverrum som ska kylas, kylmediets påverkan på miljön, hur mycket elektricitet, var kom elektriciteten ifrån (kolkraft?), hur mycket... ja hur ENORMT mycket resurser som bara går upp i rök för ingenting. För  i n g e n t i n g .  Det var de de hade räknat ut, kan ha varit i någon datablaska eller vetenskapstidning. Detta för att några få människor ska få sko sig på alla andras jobb. (Möjligtvis undantaget energibolagen som kan skicka fetare fakturor till t.ex. alla firmor vars servrar jobbar 90% mer än de behöver. Och några hårddisktillverkare.)

Vinsterna ur miljösynpunkt går inte att överskåda men det svindlar när jag tänker på hur allting påverkas av allting och det blir en enorm twist på det hela.
Och tänk, företag skulle kunna gå med mer vinst, kanske kunde några få bättre lön, eller också kunde det kanske nyanställas ett antal personer varje år för vinsterna som skulle bli. Så kunde någon i andra änden av 'näringskedjan' få det bättre. Fler unga ut i arbete, rimligare arbetstider, mindre barnarbete... tänk hur du vill men tänk att det blir 90% bättre* i andra änden av energitråden.

Det är för mig helt obegripligt att det inte läggs mer resurser på att få dessa personer att sluta med vad de håller på med och åtminstone ställa dem inför rätta för 'otillbörligt resursslöseri' om det inte går att komma åt dem på annan laglig väg.

10% av e-posten är 'riktig' e-post. Och då vet vi som sitter bakom tangenterna att av de tio procenten... kan man också vara utan en hel del, men det är en helt annan fråga. Sett ur spam-perspektivet kan jag nästan förlåta den gamla vän jag har, som envist och konstant och trots att jag sagt ifrån, fortfarande skickar såna där 'skicka det här vidare till 25 personer inom tio minuter, annars...'.

Hon har åtminstone kryssat i mig med sin egen energi, och den energi hon tar från mig går mest ut på att jag undrar om jag missat något som faktiskt var från henne, eftersom jag numera raderar alla hennes mejl osedda.

Den elektriciteten och lagringsutrymmet faller inom de rimliga ramarna, tycker jag.







** vilket ju inte är sant, det blir xx,x% bättre än idag, men det är lättare att hålla mig till så tydliga siffror som 1 mot 9

* (splätta bladlöss, cancer, odiskade burkar, små fiskar... högt och lågt, hahaha)