För ungefär ett år sedan var jag och Disa och hälsade på hos en av hennes dagiskompisar. Då fick vi pepperkakor. Redan innan jag hunnit bita i min så tror jag att doften talat om för hjärnan att det här var något speciellt. Och så fort jag tagit tuggan färdades jag med blixtens hastighet långt bakåt i tiden.
Siris mamma har samma kokbok som min mamma. Och Siris mamma bakar pepparkakor från samma recept som min mamma gjorde.
Jag sa WOW.
Och min gamla idé om att göra samma sorts pepparkakor som min mor, en idé som legat och skvalpat i sisådär tio år men långsamt avtagit, fick ny kraft. Jag är ju ingen sån som bakar, så startsträckan har varit lång.
Jag frågade Siris mamma om det var svårt. Inte alls sa hon. Men är det inte en tung deg? undrade jag. Jag har någonstans hört att det är så jobbigt att göra pepperkaksdeg att det hart när är omöjligt att stå ut med (garanterat inte från min mor dock). Det lät avskräckande i alla fall.
Ingegerd sa att nä äsch då, det var inte så farligt alls, det är värre att göra bullar. (Det var ju ingen referensram för mig precis men jag kunde ändå känna värken i armen om man ska röra bulldeg, det verkar ju jättejobbigt.) 'Den är ju mjukare när den är varm' sa hon också, kanske var det det som fick mig att få tummen ur.
Ja tummen ur ett år senare men det är ju ändå tummen ur. Hur många bakar pepparkakor till midsommar?
Så i kväll. Var en stor kväll.
För jag har gjort pepperkaksdeg.
Inte var det vare sig svårt eller tungt heller - jag menar inte ens för mig.
Doften! Fantastiskt. Och vilken ohemulisk mängd kryddor! När det kom till kardemumman mortlade jag ett gäng kärnor extra (annars använde jag färdig mald) för det är så gott om de råkar fastna i tänderna och man biter till på dem en lång stund senare.
Det är mer än kryddor det är mycket av i pepparkakor, tycker jag. Tung blev degen, den måste väga drygt 1500gram. Stor som en brun fin fotboll.
Förutom socker så reagerade jag på mängden smör när jag skulle sätta igång. 300 gram! Va!
Då såg jag samtidigt att receptet skulle ge 300 kakor. Och då såg jag omöjligheten med pepparkakor; 300 kakor skulle ta mig veckor att baka ut. Men så hoppade matematiken fram ur någon hjärnvindel.
1 gram smör per pepparkaka? Verkligen??
Jamen då är det inte någon storlek från 90- eller 00-talet på dem. Det måste vara någon yttepyttig storlek från, ja säg från 50-talet. På den tiden när man bara fick äta en liiten liiten kaka och sedan möjligtvis en liiten liiten kaka till, men sedan var det stopp. Annars blev man löjlig.
Den storleken på kakor.
(Har den rådande världsliga nördtrenden verkligen med storleken på bakverk att göra? Man kan fråga sig. Säger jag och fortsätter genast mitt eget navelskåderi:)
Med den storleken på kakor verkade det plötsligt mycket mer uthärdligt.
Det kan inte bli mer än 100 moderna pepparkakor.
Och så vet man att hälften av degen går åt redan vid bakbordet.
Och så kommer jag nog få hjälp, från åtminstone en liten medhjälpare. Hoppas jag. Och om hon och jag gör lika många är det bara 25 pepparkakor jag ska göra. Det är faktiskt fullt möjligt att klara av!
Efter den tanken kunde jag lugn och nöjd ordna plats i kylen. För hur får man annars in en hel fotboll i en bjässe till bunke?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar