• grottkvinnans signaturmelodi

Jag är en sån där uråldrig människotyp.

En samlare.

Och det var säkert bra på stenåldern, och massa andra åldrar med för den delen. I västvärldens digitala ålder är det sämre.
Jag tror jag har fått samlargenen nedärvd, senast från mormor och mamma, som levde under kriget och hade det knapert. Mamma växte upp så, det satte nog sina spår. Mormor tvingades att samla, gissar jag. Spara på allt. Kan vara bra att ha. En knapp? Den kan komma till användning. Om man tappar en annan knapp slipper man köpa en ny, bara den omaka passar i storlek.

Ja ni fattar.

Själv har jag det alldeles för bra för att vara samlare. Och det märkliga är hur för mycket saker av fel typ slukar vår energi. Rätt saker är förstås av godo.

Jag är en sådan junksamlare att det retat vissa jag bott ihop med.

Nu har jag hittat min signaturmelodi. Den dyker upp och hänger kvar i huvudet en hel del. Och när jag nynnar den när jag är på stan är det mycket lättare att låta bli att köpa någon onödig billig pryl som jag ändå inte behöver.
Jag hoppas att du ler, kära G.*

Sången är från Superhjältejul.
Fantastiska Superhjältejulen, det här är andra inlägget med material från serien. Det kommer att komma mera. Så är det bara.

'Asfalt från olika länder...'



(* tyvärr hjälper inte sången mot papparshögar,
men jag kämpar vidare)