• mitt problem och eniros problem

Så är jag tillbaka till eniro.

Igår tog J och jag en ganska lång promenad. För att få veta hur långt vi gått lade jag in adressen vi gick till på eniros sida, lilla Planiavägen i Nacka. Sedan ville jag lägga till varifrån vi gick, och så skulle vi få en vägbeskrivning som talar om rätt exakt hur långt det är mellan adresserna.

Tror ni eniro vet var Hjälmarsvägen i Årsta är? Nej. Mitt hus finns inte enligt eniro. Inte själva vägen heller, utan nummer. Så jag provade att lägga dit huset mitt emot restaurangen där vi satt och tog igen oss, ett husnummer som helt uppenbart också finns i den riktiga världen.

Men nej, Årstavägen, med eller utan befintliga nummer, finns enligt eniro inte den heller.

Två av de största gatorna i Årsta existerar inte. Årstavägen, sisådär 200 nummer lång.
Försökte kanske tio gånger. Sedan frågade jag mig vad jag höll på med, jag vet ju hur eniro (inte) funkar; surfade in på hitta och några sekunder senare fick jag veta att vi gått ca 1,2 mil. Plus några kilometer till med butiksrännande.

Tack igen, Hitta.

Och eniro, krakar, jag vet inte vad ni håller på med.
Det är förövrigt mycket möjligt att eniro kan kartan idag; jag har inte haft någon lust att gå in och titta efter. Om man säger så. Så det lämnar jag osagt.

Jag borde förstås fråga mig varför just eniro gör mig så upprörd. Kanske för att jag tyckte de var så fantastiskt bra förut. För länge sedan.
Precis som de som förr hette Europolitan var bra under så lång tid. Men som efter flera namnbyten nu heter telenor och inte funkar alls. Jag är så trött på att min arbetstelefon är tvingad till telenor.
Är mitt problem att jag har svårt att acceptera att företag jag en gång gillat blir sämre än sina konkurrenter? Det verkar som det.

Jag lovar att fundera över min inställning.