• roande rom

Apropå förra inlägget så har jag ju faktiskt akvarium också. Och jag föder inte upp ett enda yngel av någon existenshotad art för att trygga deras framtid. Noops. Jag bara har flera hundra liter vatten i lite drygt rumstemperatur med pumpar och belysning och grejer bara för att... Ja, bara för-att, helt enkelt. Det roar mig.

Och sedan igår roar det mig extra mycket igen, när Tryggve och Carola (svenskfödda!) åter igen ordnat rom på en sten. Måånga ägg är det. Första gången fick de frisimmande yngel, som sedan efter ett tag 'försvann'. Gången efter kläcktes rommen, jag och D hade turen att kunna se det hända, men vad det sedan blev av det - ja, det är inte så osäkert, jag vet bara inte varför - de 'försvann' de också. Då bodde fortfarande Pundarn i samma burk, så han blev givetvis anklagad.

Nu har han ju flyttat och jag håller åter tummarna. I yngelakvariet jag redan har simmar sedan en tid 'Greta', efter ett missförstånd är hon ensam kvar, dock pigg och kry, till min glädje. (Gretas föräldrar är också Stockholms-födda.) Kanske kan jag stjäla halva gänget av dorsigerusbarnen och flytta över dem till yngelburk de också, för att sprida gracerna? Även om dorsigerusarna vaktar sina små är de ju inte fullt så om sig och kring sig som de munruvande p-brus-arna. Jag vill ju gärna att ett antal klarar sig och blir stora!

Hot: dåliga bilder kan komma att dyka upp snart.