Matade dem med flingor fast munruvarna** inte gillar dem. Men nu var hanen tillräckligt hungrig och smakade inte bara på dem (han smakar och spottar ut annars) utan åt av dem – enbart de röda flingorna! Vilken gourmetfisk!
Honan då? kanske du undrar.
Mjaae... hon bor nu i min för tidiga födelsedagspresent. Och hon äter inte för hon har munnen full med yngel! Och min tidiga födelsedagspresent är – ytterligare ett akvarium. Som jag inte vågat outa för övriga familjen än; det tycker ju inte att jag är riktigt klok som har ett akvarium... eller ja, det är väl att det är stort och otympligt*** med tanke på hur vi bor – så två till faller inte inom ramen för... hmm... 'klokt'...
Jag är förstås böjd att hålla med – på vissa sätt – men att få ge munruvarhonan lite lugn och ro var inget jag tackade nej till. Nu kan hon valla sina små ut och in i sitt eget tempo, och jag hoppas på att få ett gäng som växer upp.
Sedan är den burken mycket snyggare än den jag kallar för mellanburken – så när de får flytta ihop igen, herr och fru P-brus, kan det hända att det blir i den här nya snygga burken. Som jag kallar för lilla, bara för att göra det komplicerat, när det faktiskt är så att den är större än 'mellan'... Hängde du med? Nej? Det förstår jag!
Du kommer fatta när jag skriver mer om mina burkar.
Ganska lik min firre, fast denna är mindre. Mindre än min äldsta fisk Pundarn alltså.
Bilden snodd från en rysk sida.
* Pundarn! En 16år gammal pakistanbotia [botia lohachata] med tics. Jo, allvarligt, han (men kanske hon) är inte riktigt klok. Får tics, snurrar runt och är helt galen. Sedan lägger han sig på sida och man tror han är stendöd, rör inte ens på sig när det kommer mat. Man plockar fram håven för att plocka upp honom och... vips, simmar han och är helt normal. Han kan vara normal i dagar men sen plötsligt – tics, död, tics, normal (som han fått en sil och hamnat på en bra nivå****), sen död, tics, normal, död, tics... Ja ni fattar varför han bara fick heta 'Zebran' en kort stund (hans kompis hette Tigern och var normal hela tiden) – snart bytte han namn till 'Pundarn'.
Men Pundarn är snäll för att vara pakistanbotia och faktiskt en familjemedlem efter alla dessa år.
** Liten Egyptisk munruvare, [pseudocrenilabrus multicolor]. Fin, ljusgul liten fisk med blå och silvriga teckningar, lite orange ibland. Så ser de ut i min (mycket) dåliga belysning i mellanburken.
*** största akvariet är 360 liter, inte så stort egentligen. Men avpassat efter en alkov i en lägenhet jag inte bor i längre, och därför med de lite udda måtten 60x60x100. Väldigt kort alltså! Hade sett bättre ut om det varit längre än en meter... och tänk vad mycket kul jag hade kunnat haft där i då! Hehe, det ni, familjen ;-)
De andra är ca 35 liter ('mellan') och sisådär 42 liter (som jag kallar 'lilla'). Nya 'lilla' är 35x35x35cm och därför riktigt snyggt och lättplacerat! :-) Ett sådant jag ville ha när jag, också, fick det på 35 liter.
**** en ren och skär gissning egentligen, jag vet just inget om droger. Men jag har förstås sett dem som uppenbart inte bara får i sig det som de flesta får i sig och... ja, och de mönstren gav fisken dess namn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar