Jag skrev en del om min stora oro runt mammografin och alla sticken sedan. Och efter det fick jag en tid till kirurgen. Och var åter så där nervös att jag beter mig alldeles nipprigt. I mitt huvud föreställer jag mig, i mina bättre stunder, att jag påminner om en fladdrig arab (hästen alltså!) men i verkligheten ser jag nog mer ut som ett nervigt psykfall (jo jag vet vad jag pratar om).
Ibland har jag höga tankar om mig själv.(Ibland kan jag behöva ha höga tankar om mig själv.)
I alla fall så har jag en godartad förändring och jag är så lättad så lättad så lättad så lättad.
Så lättad att jag fortfarande blir gråtnödig när jag inser att jag nog inte måste lämna precis nu. Får vara kvar hos sötaste underbaraste makalösa otroliga älskliga lilla D. Viktigast.
Glädje!!
bild från barrskogsfilm.se
Vad läskigt.... jag har i dagarna funderat på varför jag aldrig blir kallad. Nu tror jag knappt om jag vill det längre...
SvaraRaderaTur att det inte var någon FARA... för det är det inte va?
Kram JBR