En kvinna jag beundrar har åter sagt så här till mig:
– Men! Du är den starkaste människa jag vet!
Och jag tänker på det idag. För jag är nämligen inte starkare än att jag kan behöva stärka mig genom att tänka på att hon tycker det. Och då kan jag sänka axlarna och sträcka på ryggen och ta ett par djupa andetag igen.
Vad säger du söta M, ska vi ta och starta klubben för inbördes beundran?
torsdag, april 08, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar