Tänker jag på.
Idag ska jag på en till anställningsintervju.
Den intervju jag var på i onsdags och responsen på den, som jag fick idag, gör att jag studsar inombords. Pendlar mellan att vilja pipa av lycka och att försöka lägga band på mig för än är ingenting klart; jag är bara ett steg på vägen.
Men ett steg är ett steg är ett steg.
Banne mig, ett steg!
Om ett steg kan ge mig den energi som det här inombords producerar... vad kan då inte ett helt, nytt, på riktigt, ordinärt, samhällbidragande, jobb göra?
Aaahh, vad jag längtar. Ge mig det. Ro hit med det. Jag kommer att vara suverän på min post.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar