• svårt att läsa

Idag var jag hemma när den irriterande reklamen från en viss pizzeria dök upp innanför dörren. Och jag hörde fortfarande någon som rörde sig i trapphuset så jag laddade upp och tänkte nu jävlar.

Lång tid tog det innan han kom ner igen, så lång att jag började tro att det var någon av mina långsammare grannar som kämpade i trapporna.

Men sedan dök han upp.

Visserligen var det verkligen reklamkillen, men kille var att ta i. Han kämpade verkligen, den gamle indiske farbrorn. Och så bad han så hemskt mycket om ursäkt när jag sträckte fram papprena och sa ingen reklam, tack, med en viftning mot skylten på min dörr.

Det var inte läge att fråga vilket av orden på skylten han inte förstod.

Jag fick snudd på dåligt samvete nu när jag äntligen fick säga ifrån.