torsdag, oktober 01, 2009

• än växer det

Jag satt ute idag, i det soligaste hörnet inlindad i en fleecetröja, och läste.

Gräsen prasslade och luktärtorna doftade och jag tänkte att det här nog kan vara sista gången i år som jag sitter här och njuter. Med ett hjärta som ömmar om de blommor som fortfarande kämpar på.

Så en del av dem ska ni få se här.


Här en portlak som fortfarande kämpar på. I natt kanske jag ska ta in den...
Väldigt styvmoderligt behandlad, den har vuxit i 2dl jord hela sommaren - efter att ha överlevt som två små skott sedan sommaren innan. Hängandes över diskbänken hela vinern gjorde den mig glad med en blomma då och då. Under sommaren har den skött sig exemplariskt.






Här är en del av utsikten från mitt sovrumsfönster. Utsiken innehåller annars även löjtnantshjärta (mindre kul just nu; nerklippt), vallmo och dahlior. Längre bort står också högt gräs, syrén, olika klematis och - ja - på tok för mycket för att räkna upp just nu.
Men de här står alltså närmast. Fast jag får förstås mest se baksidan av dem... av någon underlig anledning vänder de sig mot ljuset! :-)
Precis som jag.

Cosmos





De här tillhör också utsikten i mitt solgassade fönster.






Drakmyntan har varit klen i år, stackarn. Jag gödslade extra och den tog sig, men är sen. Än kämpar den på!






Ms Bateman's förtofsar ser inte alls likadana ut...



... som Propertius rufsiga bollar, som gärna hoppar upp på tröjan.






På en tron av min storfavorit murreva, cymbalaria muralis, tronar en pensé som fortfarande blommar. Tyvärr tycker sniglarna också om dem.
Originalpensén dog men så spirade den här mitt i den, i nästan lika mörkt röd som den jag köpte. Mindre blommor men uppenbarligen en kämpe.








Liksom denna pensé som kylan gjort lite skarpare i färgerna. Murreva, hakonegräs och en pion är närmaste sällskap.







Dahliorna kämpar på men knopparna blir mindre och mindre. Men det är fullt med nya! Måtte frosten dröja...






Andra knoppar som kämpar på. Här helvit kornvallmo och en luktärt som borde bli svart men den ser mer röd ut?




Här istället Francis Cupani (Sciciliansk vildluktärt); den har tillåtelse att vara delvis blå bara för att den doftar så fantastiskt. Jag plockade en bukett och tog med mig in, övriga färger just nu är många vita, svarta och en ljust creméfärgad med rosa i de krusiga bladen. Står nu och skriver i väldoften!







Blått är visserligen jätte snyggt men jag har valt bort det. Min grundstomme är vit och svart (nåja, så svart det går,) och så tillsätter jag 'årets färg' med annat än perenner. Fast det håller inte riktigt längre...
... här är en annan snedseglare; köpt som vit kransveronika så gissa om den stuckit mig i ögonen. Än så länge får den vara kvar; den är otroligt tacksam och humlorna är tokiga i den. Dessutom blommar den en evighet, i alla fall när jag klippt av det som varit överblommat. Mindre och kortare kolvar blir det men vad gör det. Bladen är på väg att få fin höstfärg också.
Syrenen bakom.






Här andra knoppar som jag väntar och väntar och väntar på men de slår ju aaldrig ut.
Höstanemon, ska bli grå-vit-rosa. Sägs det.
Bomullsgräs bakom.






Min plan för att gömma grannarna funkar bra - förutom ett par saker. Vildvin växer långsammare än jag trodde. Och sniglar gillar rudbeckior.

Planen var att vinet skulle klä in gallret. På hösten står ju solen lägre och vinet är klarrött; det är jättesnyggt när solen lyser igenom det. Rudbeckiorna framför står för färgkrockar (den rosa har också tillåtelse att ha annan färg, bara för krocken; man behöver livas upp på hösten). Tyvärr trillade de röda bladen av för snabbt i år och den rosa rudbeckian har just startat om efter en snigelatack. Den gröna och multifärgade rudbeckian Green Wizzard tog sniglarna ihjäl helt och hållet. Men den creméfärgade är det liv i! Liksom den japanska humlen som sent om sider fick fylla ut för vildvinet.

Här en rudbeckia i alla fall.



Och en till på väg.






Den japanska humlen har fått några blommor. Måste det ju vara.



Den kämpar även uppåt...






... och sedan gick solen ner och jag tyckte himlen var så fin igen. Klicka så syns det bättre. (Det gäller förstås alla bilder ;-)
(Som förövrigt är tagna med min mobiltelefon, Nokia N95.)





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar