• snigel, sköldpadda, gökur

Ju mer jag lyssnar, desto bättre blir den, den senaste julkalendern på svt.
Superhjältejul.

Innan svt plockade bort den från svt/play hade vi en superhjältejulvecka här, som avslutades med en maratonhelg. De flesta avsnitt spelades, och några spelades många gånger.

Jag begåvades åter med en insikt om hur trevligt det är att repetera saker på barns vis... samma bok, samma film, hundra gånger. För de bra, de växer. (Och de dåliga utkristalliseras och jag kräks mentalt på dem.)

Superhjältejulen växte om sig själv flera gånger, och naturligtvis borde jag ha skrivit detta inlägg medan svt fortfarande hade alla avsnitt på webben. Nu får jag nöja sig med klipp på youtube och rätt ofta är det inte alls samma sak...

Så eftersom själva programmet inte finns där i sin helhet kommer jag inte att referera till vad jag hittat för skoj i själva programmen utan jag väljer att hålla mig till musiken.
Att jag börjar med Stålhenriks fasalåt beror inte på att den är allra bäst utan på att jag ändå inte kan välja - så valet är Disas. Det var den första låt hon lärde sig namnet på.

Superhjälten Stålhenrik är ingen stursk typ, mer en lugn muskelknutte som gör det som behövs. Och har jag fattat saken rätt är han allra mest rädd för gråsparvar.

Efter 30 lyssningar på den här låten och när jag lyckats höra allt de säger är den jättekul. Jättebra.

Den handlar om rädslor, Stålhenriks fasor som är ganska lätta att le åt. För oss vuxna på jorden. Och då kommer också min fundering om de lätt orientaliska tonerna är en känga till islamofobikerna?