• facebook

Jag tänker då och då på vad jag skulle skriva på min rad på facebook, om jag var lite mer aktiv där. Eller – inte lite mer aktiv där, jag menar om jag var aktiv där. Vad kan det vara nu, tre månader sedan? Fyra? Och ännu längre sedan jag skrev något på raden tror jag.
Detta trots att det är så bekvämt att ha 'fb' i ajFånen, jag skulle ju kunna skriva och ha koll på andra hela tiden.

Och inte för att jag inte vill eller kan, utan för att kurvan mellan vilken tid det tar vara så aktiv att det är roligt kontra kurvan över vad jag har lust att dela med alla som kan läsa vad jag skriver där – ja de två kurvorna korsar varann någonstans ute i äh-det-är-ingen-mening-diagrammet.
Och där slutar också viljan.

Men jag tänker på det. Om jag skulle ta och vara lite mer deprimerande ärlig än vad hurtbullarna där låter påskina att deras liv är genom sina statusrader (eller så har verkligen alla andra det så mycket roligare än vad jag har det, det kan ju vara så också..).
Eller jag kan vara lite argare.
Eller lite mer sarkastisk.
Eller bara jävligt sur.

Så som jag är lixom...

Då tror jag inte att jag skulle få så mycket respons på mina statusar. Eller så är det det jag skulle få, till skillnad från de få inlägg som finns på min sida nu.

Jag beundrar lite i smyg de som orkar ha hela sitt liv där ute, som bara verkar skriva vad som faller dem in och inte tänker på vilka som kan se det. Alla bilder som hela världen har tillgång till.
Njäe. För att vara så förtjust i datorer och teknik är jag nog gärna lite gammalmodigt hemlig av mig.

Åtminstone bitvis.