• inte skrattretande alls

Usch vad tråkigt tycker jag, när jag hörde nyheterna. Och då menar jag inte sådana självklarheter som att det är vidrigt med stridigheter och bomber och mänskliga rättigheter som inte efterföljs, och allt annat som är så hemskt i världen att det helt enkelt är självklart att det är pest.

Nä, jag tillåter mig att vara väldigt mycket banalare än så, och finner alltså det här tråkigt. Charlie Sheen försvinner ur min favorit av skratta-en-halvtimme-serier. Och jag kan förstå det, han verkar ha tappat balansen fullkomligt nu om man ska tro det lilla skvaller jag läst, så jag skulle ljuga om jag påstod att jag fann det oväntat. Men. Två och en halv män finns inte utan honom, så är det bara (för min del, och även om tv-bolaget inte outat det än har jag även svårt att tänka mig att de föreställer sig att fortsätta serien. Vad blir det? Sherlock Holmes utan Sherlock Holmes? Spelar ingen roll hur bra de andra är).

Vilket i sin tur betyder att mina elaka råflabb kommer att ebba ut så småningom. Än finns det ju avsnitt kvar att sända och Sverige ligger förstås lite efter, tacksamt nog. Men sedan... är det alltså finito.

Herr Sheen på den bättre tiden.

Och jag tror att skratta-en-halvtimme-programmen faktiskt inte är så banala och meningslösa som det är lätt att tro.
Det är vetenskapligt bevisat att vi mår bra av att skratta, det förlänger faktiskt livet. Det är också bevisat att vi skrattar allt mindre i vår stressade nutidsmiljö. De som har tid och råd (och inte känner sig som ufon i sammanhanget) går till en skrattcoach eller på en skrattkurs. En liten klick människor har turen att vara löjligt lättroade och flinar rätt ofta. Resten lider...
Därför tror jag de här programmen är mer populära än vad de i regel är "bra"; förutom att vi rent uppenbart tycker att de är roliga tror jag faktiskt att kroppen känner av det och därför gör att vi tillåter oss att dra oss till dem ytterligare. Det är min teori! Det finns ett behov av dem och därför är det extra synd att ett av de bästa försvinner.

Sedan tycker jag att det är lite humor att denna nyhet, för mig, kom på internationella kvinnodagen... ni förstår vad jag menar, ni som sett serien. Hehe!

Det börjar luta utför.

Tur att tv gärna sänder så mycket repriser. Och tur att Scrubs fortfarande går, och tack för alla repriser av Alla älskar Raymond. Och tur att jag kan se samma avsnitt av 2 & 1/2 män ungefär hur många gånger som helst.

Och Charlie. Inte minst tråkigt att han verkar så lost. Arma karl; jag har inte så mycket till övers för honom utanför de roller han spelat, inte desto mindre vekar det vara ett sorgligt människoöde. När, om, han eventuellt blir nykter från allt skit han stoppar i sig, kanske han rent av behöver rehabiliteras med extremt mycket skratt?!

CBS, gör en ännu roligare serie bara för att rädda Charlie!
Ja, och resten av oss.

Har Charlie "gone mad"? Är de inte lite lika?

Är munnen avslöjande?

Om nu Charlie gone mad bad and sad,

borde han förstås sluta le.

Tyvärr har han för tillfället inte förstånd till det?

(Och så kom jag på att jag härmed har en horoskopmening för förra inlägget. Och naturligtvis är det inte Alan som flyttar ut - det är Charlie!)