Makalösa herrar.
Har ni minsta chans måste ni titta!
Att jag är svag för Lindström på så sätt att jag tycker det mesta han gör är fantastiskt är ingen nyhet – samma världens bästa syster som såg till att jag fick 'L&F' i julklapp tog, också som julklapp, med sig mig och vår far till Lindströms makalösa uppsättning på Rival för några år sedan – men det är förstås en helt annan historia. Och så tänker jag på 'Värsta språket' och... Ja, med mera.
Hur som helst: i höstas såg jag att detta evenemang skulle bli till. Och att premiärdatum var på min födelsedag. Biljetter gick då att få till de sista föreställningarna men eftersom jag inte hade pengar till dem var det till att deppa. Och definitivt inte spendera födelsedagen på Berns.
Men så kom julen. Och min härliga systers julklapp: trerätters middag och föreställning med herrarna Lindström och Schyffert (Shyffert som jag också har ett gott öga till, om än inte lika genomarbetat som Lindströms).
Och sedan dess har jag längtat och ibland 'kommit på' att snart, snart, snart så är det dags...
... och veckan innan tänkte jag på det varenda dag, tror jag. På fredagen var det det första jag tänkte på när jag vaknade.
Förutom att de är så vansinnigt roliga, är jag även denna gång imponerad över djupet och allvaret som ligger till grund, bakom allt det andra. Jag minns inte showen på Rival så där i överkant bra, bara bitvis och att det var fantastiskt - och så det där allvaret i botten. Jag gillar det skarpt, mer än skarpt, mycket mycket mycket mer än skarpt.
Heja Lindström och Schyffert - och jag hade träningsvärk i magen dagen efter. Det glädjer mig att det är sånt tryck på föreställningen att det kommer så mycket mer i höst, då på Cirkus. Heja heja!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar