• en sorts milstolpe

Idag har jag för första gången satt min dotter framför TV:n och gått och lagt mig igen.

Jag är tvärförkyld.

Och nu vet jag att vissa kan få för sig att jag menar att skryta eller att jag på något sätt tror att jag är bättre som inte använt tv:n som barnvakt innan - så är inte fallet. Fallet är att jag dels har fått vara frisk - tack - och dels att jag har ett barn som inte vaknar klockan halv sex på morgonen (tack för det med!). Eller ens halv åtta. Ja senaste tiden inte ens till klockan halv nio utan påtryckningar - vilket förstås har andra konsekvenser på vardagarna.

Hade jag haft ett 6:45-barn så hade jag sannolikt redan använt tv:n.
Hade vi inte varit så förskonade från sängläge hade jag också sannolikt redan använt tv:n.

Men så idag. Första gången på fem år som jag både har barn hemma och är sjuk nog för att slå på Bolibompa och lägga näsan i kudden igen.
Det är en sorts milstolpe.
En lite märklig dag.
Och det är därför jag skriver om det.