• vilse

Vad gjorde egentligen den där Vilse i pannkakan? Och hittade han någonsin därifrån?
Jag minns inte så mycket av det, mer än att jag var jätterädd för storpotäten.

Men idag tänker jag på Vilse ändå. Ville han därifrån?

Jag vill härifrån...
... så jag kämpar på. Men det är motigt idag. Usch. Och enligt min egen devis så blir allt mycket 'lättare om man gör det tråkigaste på en gång, först, så har man det gjort'. Nog så sant, det tycker jag fortfarande, det är 'bara' det att det är så lätt att inte leva som man lär. Jättelätt faktiskt. Alldeles förbaskat alldeles för lätt, om jag ska vara nogräknad.

Och det ska jag nog inte vara idag. Noga alltså. Jag ska dra med de stora penseldragen och få lite att hända. Hela kroppen spjärnar emot dock. Så jag smiter genom att berätta för er, att här är det inte roligt idag. Och så försöker jag muta mig själv med godis. Det går sådär.

Men nu finns här inte mer att skriva. Så.

Jag fortsätter väl då. Nä, nu ljuger jag också; jag menar jag börjar väl OM då.

Nu.

Snart.

Strax.



Nu.