• beathead i svacka

Alltså, 'beathead' har ju aldrig försvunnit. Men är nu ändå tillbaka med förnyad kraft.

Så mycket kraft att jag skriver om det igen.

Och innan jag nämner dem, låtarna alltså; nu när jag väl tar tag och skriver om dem och tittar på dem – huu så talande titlar, texter och skivor! Lite skrämmande.

De senaste två veckorna har hela Depeche Mode's 'Violator' rullat i huvudet, uppblandat med odrägliga inslag av Cranberries 'Zombie' (från No need to argue). Och helst den där klagande biten. Snacka om 'in your head'! Men – det började med Waiting For The Night och strofen med 'tranquility', ihållande. Sedan blandades den upp med Policy Of Truth. Och sedan kom resten av skivan brakandes med sån kraft att...
... att jag var tvungen att plocka fram den, rippa den till mp3:or och stoppa in i ajfånen för att 'kunna' gå ut. Och att ha Violator i huvudet gör mig inget, det är en grym platta. Om än något depressiv...
... vilket får mig att skriva att det är ju jag också, just nu. Tungt är det! Januari är fanemig inte kul, och inte är jag snäll mot mig själv för att göra det lättare heller. Inte konstigt då att massa tung musik dyker upp!

Men jag trodde den skulle trilla ut ur huvudet igen, som de brukar, efter idogt spelande. Men noops. Det enda som händer är en viss uppblandning, en enorm massa musik har passerat de senaste dagarna. Men det varken kan eller vill jag rabbla upp, ni får nöja er med det som dominerar ljudet i mitt huvud; en tillbakablick till det tidiga 90-talet.
Just idag började morgonen med strofen 'that's all there is'. Mmm, kul. Not, inte.

För övrigt är Violator en av de (inte alltför många) plattor jag har både på vinyl och cd. Jäpp.
Det var åtminstone ingen tvekan om vad jag skulle leta upp för platta när DP-invasionen startade. Haha, en viss tröst kanske.

Kanske.