• igenkänning

Av alla dessa fantastiska bilder - inte fantastiska som fotografier, det får du förlåta mig PE för de är fantastiska på helt annat sätt - nåväl, av alla dessa fantastiska bilder som jag fortsatt titta på idag (jag började igår efter att ha nämnt PE och då kom på att jag skulle titta efter honom på nätet, i alla fall så) fick texten och detta mig att skratta högt av igenkänning.

Fastän det ofta känns som jag fortfarande är 22år (utom när jag tittar mig i spegeln och känner mig som hundratjugotvå) så misstänker jag att det finns delar av min historia som också blivit museeum, eller på annat sätt blivit historia, trots att det känns som att jag lämnade det i fullt bruksskick bara för bara ett ögonblick sedan.

Och det får mig att tänka på våra barn idag, som inte kan föreställa sig en tid före mobiltelefonerna och byxficke-surfandet.
Jag måste vara hur gammal som helst, för jag minns när telefonsvararen blev tillgänglig för den stora massan, och hur häftigt det var när axe-växlarna kom och jag kunde trycka in diverse funktioner i luren. Och sedan, revolutionen när nummerpresentatören kom! Oj vilket habegär. Jag fick stå i kö hos Telia.

För de hade faktiskt bytt namn till Telia. Redan då. Men jag minns även Televerket... och deras orange bilar. Orange 245:or, närmare bestämt.

Jag minns fortfarande hur de brukade lukta inuti, oavsett hur många doftgranar som hängde där. Eller hur många smutsiga hundar som åkt i bilen, eller vilken storrökare det var som ägde bilen.

Det var något med plasten hos Volvo, en bidoft som för mig tog sig igenom allt annat.

Bilden är snodd härifrån.

Men tillbaka till nutiden. När jag blir irriterad över att mobilsurfandet går så långsamt om jag sitter på ett tåg och täckningen haltar lite på landsbygden någonstans. Och jag hör mig själv morra 'men va fa...'

Undrar vad farfar hade sagt om han suttit mitt emot mig.
Farfar var född 1901.

Men hade farfar suttit mittemot mig hade jag nog inte surfat, vi hade pratat trädgård!