Det är ju det jag säger! Barn och hundar är rätt lika... det är bara att stoppa i så mycket information det går, förvånansvärt mycket fastnar (och eventuellt överflöd rinner bara över..).
Sedan berömmer man de goda sidorna och så blir det de som dominerar. Hur lätt som en plätt... eeh, kanske inte, men enklare än vad man tror, tror jag ändå.
Och så en REJÄL portion kärlek på det, förstås. Jag tror på det där med kramarna och den fysiska kontakten, det som nu har vetenskapliga belägg - jag tar och återkommer till det lite senare.
söndag, januari 23, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar