Vilket konstigt namn på en fackförening*.
I övrigt så avstår jag att skriva om tunnelbana, MTR och SL, eeh, och syndikalister. Jag blir bara trött och förbannad och less.
Men funderar vidare på scientologer (scientoister?!), baptister, islamister, buddhister och andra -ister.
(Naturligtvis utan att lägga några övriga värderingar och åsikter om det hela, särskilt i brist på egen religiös läggning.)
* (nej, jag har inte provat att forska i varför de heter så)
Syndicalisme är det franska ordet för fackförening. Och syndikalism är även ett ekonomsikt system som skiljer sig från kapitalism och statssocialism. SAC-syndikalisterna är ett anarko-syndikalistiskt fackförbund därav tillägget syndikalisterna :)
SvaraRaderaSyndikalism kommer från franskan Syndicat, vilket betyder fackförening. Syndikalismen definieras i dess mest grundläggande form av två saker (även om det förknippas med en rad andra saker också i olika utsträckning):
SvaraRadera- medlemsstyrda fackföreningar med minimal byråkrati fristående från partipolitiska eller statliga intressen
- en vilja att organisera hela arbetsplatser (minus högre chefer) istället för specifika yrkesgrupper, för att på så sätt minska splittring och konkurrens på arbetsplatsen.
Syndikalismen är i de flesta länder i dag ganska liten, med fack med ett några tiotusen medlemmar som mest. Värt att komma ihåg är att de var den dominerande fackföreningsformen i många länder i industrialismens tidiga skede runt 1900, speciellt kring medelhavet (Spanien, Portugal, Frankrike) samt i Latinamerika och inom vissa branscher i USA, och hade ett rejält inflytande i mer eller mindre alla industriella länder då, inklusive Sverige och Stockholm. I och med att socialdemokratin blev statsbärande i väst och bolsjevismen blev statsbärande i öst försvann utrymmet för syndikalismen och dess "smala" och "oberoende" organiseringsform drastiskt, men det rör sig alltså inte om en marginell företeelse. Att syndikalismen är så liten idag i Sverige kan bara förklaras med att socialdemokratin har varit så otroligt stark sedan 1930-talet just här, och är lite av en fluke om man tar ett lite större perspektiv på det. Hur som helst rör det sig inte om "ideologi" eller en "ism" i klassisk bemärkelse, utan om en modell för att organisera sig fackligt.
Lite sent men icke desto mindre: tack John E och den anonyme! Sedan ni berättade tycker jag plötsligt att de låter riktigt sympatiska :-)
SvaraRaderaOch jag känner att jag nog borde ta och motverka min dåliga skol-historia genom att helt enkelt ta och läsa lite modern historia. Man ska ju lära sig både om och av den, helst. Så det är väl dags att jag gör det.
PS: ja, och franska kan jag absulut inget av! Jag brukar hävda att jag kan fem ord på franska* och då ingår 'ja' och 'nej'. Således: oui, no, neuf och 'deux points' – tack melodifestivalen på 70- och 80-talet!
SvaraRadera* (Med reservation för min stavning, kan man bara fem ord kan man naturligtvis inte stava heller.)