• det som inte finns på bild finns inte

Jag fotograferas, alltså finns jag.

Jag ser tillbaka på ett inlägg i min gamla blogg där det plötsligt känns som om jag existerar när jag får en (företags-) mejladress och ett passerkort med egen kod. Jag håller fortfarande med men ser nu också hur lätt det är att dupera någon som är svältfödd på vuxenliv. Och rent allmänt är välvillig och trofast.

Men det är inte om det eller om vilka skurkar de var som detta ska handla.

Utan om ett annat 'existensbevis'.

Fotografiet.

(Hur mycket bevis det nu kan vara när det är så lätt att redigera bilderna.)

Den digitala kameran har revolutionerat fotovärlden, det är inget nytt. Nu när det finns många pixlar osv kan det inte finnas något negativt kvar med det. Och det bästa av allt: man kan ta precis hur många bilder som helst och det kostar ingenting och alltid blir det väl någon bild som blir bra - bara man trycker tillräckligt många gånger och med någorlunda insikt - där ligger snarare största svårigheten i att radera de bilder som inte blev bra.

Men jag tror också att de bidragit till ett nytt fenomen som sprider sig till allt allmänare nivåer:
Det som inte har fotograferats har inte hänt!

Vilket ibland kan gå stick i stäv med 'det man inte minns har inte hänt'...

Men i alla fall. Vi fotograferar. Och filmar. Med våra mobiler och kunniga kompaktkameror. Eller än större och duktigare saker.

2000-talets barn kommer att ha ettor och nollor som bevis på att de varit små, och inte bara från jul och födelsedagar utan på väg hem från dagis också. Eller inne på vivo. Eller... Och detta förmodligen på något som är betydligt mindre än ett usb-minne idag och som kommer rymma hur många terabit som helst. Inte hackig super8 utan ljud, eller vhs som skrumpnat ihop, utan hela sitt liv på en digital plutt lagom att bära som ett pärlörhänge.
(Som ett bevis på sin egen existens... om de börjar tvivla.)

Med en säkerhetskopia i vänsterörat.

Jag tycker det är underbart! Alla bilderna alltså. Och fotograferar glatt vidare. Och våndas vid deleteknappen...
... för om jag raderar det - har det verkligen funnits då?