• (pre-kaffe) identitetsförvirring

Det har ringt fel idag. Eller?

Tre gånger har det ringt, första gången efterfrågades inget namn, bara 'ursäkta jag har ringt fel'. De två andra gångerna, gissningsvis av en annan kvinna, efterfrågades Sofie Karlsson. På frågan så svarade jag att jag inte känner någon Sofie Karlsson. Ledsen-jag-kan-inte-hjälpa-till. Men så slog mig något. Jag kanske ÄR Sofie Karlsson...??! Och det är alltså därför jag inte får ihop det med att vara Maria?

Om jag är Sofie så förklarar det ju en hel del.

Som varför telefonräkningen ibland är högre än de borde vara. Som de gånger jag känner mig som fel person på fel plats. Eller något annat som inte riktigt är jag.

Det är för att jag är Sofie! Det är därför det känns så fel när sådant händer. Så måste det vara. Självklart. Sofie gör aldrig sådana saker. Hon ringer knappt. Och det är till exempel bättre ordning på Sofie. Hon skjuter aldrig upp saker. Hon motionerar regelbundet. Hon har allt i alfabetisk ordning. Lämnar inte plötsligt väskan hemma när hon går ut och behöver således aldrig gå tillbaka och hämta den för att sedan springa efter bussen.


Eller...


Näe. Jag är nog inte Sofie ändå.

Jag bara strävar efter att vara lite mer Sofie. Nog så förvirrande ibland.
Fast det verkar i och för sig Sofie också vara, förvirrad alltså. Hon gav ju ut fel nummer!