• lite vemod

För nu är hösten här ännu lite mer. Det är fortfarande underbart varmt på altanen (läs bikini eller dito mängd kläder) men...

Idag klippte jag ner löjtnantshjärtat. Det hade gulnat. Och jag vet att man inte ska klippa ner dem förrän till våren men jag gjorde det ändå - för att ställa dit en av årets stackars dahlior. Förbaskade sniglar!

Den här har dock fått visa färg. Inklämd i en liten kruka. Så det klart att den så här emot slutet skulle föräras en plats högre upp i solen! Till kompis har den fått en begonia som jag trodde skulle ge upp helt - men det visade sig att även den tog sig, i sin fula plastkruka, över sommaren.

Nu får de gotta sig mot husväggen.




Jag tycker begonias blad är coola. De har en metallisk lyster, även om jag inte lyckades fånga det idag.


Luktärt är det väldigt gott om. Vilket är väldigt trevligt för de luktar så väldigt mycket väldigt gott.


En ensam kärleksört mitt bland alla vita fetknoppar. Åhh!


Och mina stora vita blåklockor kämpar på. Nu kommer det bara små klockor nära stammen men ändå. Hjältar de med.


Min amaryllis är knäpp (liksom min systers). Skaftet är en halvmeter nu och snart slår klockorna ut. Undrar vilken av dem det är? Jag tror det är den som heter 'butterfly'.
Bakom den skymtar min silverfryle och min egensådda ros, jag tog fröna från en vit vildart och jag behövde inte ens vänta speciellt länge (precis tre år från det att jag tog fröet) på att den skulle visa färg...
... rosa! Underbar doft. Doft förlåter om de inte har rätt färg. Vilket jag förstås inte heller trodde - jag är ypperligt nöjd med att den blommade redan i år!


Tittut! Favoriten murreva, Cymbalaria Muralis, tittar fram under fönsterblecket. Klicka på mig, jag är så söt!